Riksdagen har antagit regeringens förslag att införa barnkonventionen i svensk lag. Regeringen hoppas därmed att man nu får ett skarpare verktyg för att tillgodose barns rättigheter.
Men många jurister har tidigare kritiserat förslaget, inklusive Lagrådet som avstyrkt det. Skälen är bland annat att de flesta av konventionens artiklar är för otydliga och inte utformade så att de passar att direkt praktisera i enskilda fall.
- Jättebra att man vill samlas kring barns rättigheter – jag är helt med på det – men sättet man gör det på är olämpligt. Man riskerar att ställa till problem mer än man löser problem, säger Olof Beckman, lektor i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet.
Starkt skydd redan
Barnkonventionen som dokument börjar både bli ålderstiget och är i sitt innehåll till stora delar "snusförnuftigt", anser han. Och de skäl som framförts för att göra barnkonventionen till lag håller inte, enligt Beckman. Sverige har sagts brista på rättsområden som barn i asylprocess och barn som utsatts för våld i familjen. I konventionen saknas dock tillämpliga regler kring detta som inte redan finns i svensk lag, säger han.
- Svensk lag ger redan i stort barn ett starkare rättsligt skydd än vad barnkonventionen gör, säger Olof Beckman.
Han är kritisk till att Sverige valt att inkorporera konventionen, alltså att hela konventionen tas in i den nationella lagstiftningen, i stället för att nationella lagar ändras och anpassas till konventionens bestämmelser.
En tydlig risk han ser är att regeringen lägger över ansvaret att tolka konventionstexterna på dem som jobbar närmast barnen.
- Barnkonventionen är inte en lättillämplig text. Det kommer att bli problem längst ut i tillämpningskedjan – i socialtjänst, sjukvård, skola och polis. Det är ju de som faktiskt gör något för barn, och att de nu ska bli granskade och kritiserade utifrån en abstrakt konventionstext, det känns på något vis orättvist, säger Olof Beckman.
Hårt vardagsarbete
Att detta skulle vara det bästa för barnen är långt ifrån säkert, anser han.
- Väldigt mycket av rättigheternas förverkligande handlar om jättesorgligt, tråkigt, hårt vardagsarbete med tuffa prioriteringar och att se till att pengarna hamnar på rätt ställe och att det finns människor som faktiskt kan jobba. Jag är på deras sida i det här och jag är helt övertygad om att det här kommer inte att bli bättre för dem, säger Beckman.
Även kammarrätten i Stockholm är kritisk.
- Vi anser inte att vi kan se hur den kommer att slå. Man har inkorporerat barnkonventionen i Norge men jag kan inte utläsa att det haft något särskilt genomslag där. Om utgångspunkten är att stärka barns rättsställning så tycker vi inte att det här är det bästa sättet, säger kammarrättspresident Thomas Rolén.
Rättsosäkert
Resultatet riskerar att bli både oförutsägbart och rättsosäkert, säger han. Till skillnad från Europakonventionen finns ingen överstatlig domstol som kan uttolka vad artiklarna egentligen innebär.
- Här finns inget sådant. Var och en kommer att göra på sitt sätt, säger Thomas Rolén.
- Jag tycker att det blir närmast populistiskt att införa barnkonventionen som lag, i stället för att jobba igenom relevanta lagar och ta hänsyn till barns bästa där.
Men trots kritiken har lagförslaget fått grönt ljus i riksdagen, och förslaget stöddes av Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna.
Splittrar Alliansen
Dagens beslut splittrade därmed Alliansen. Centerpartiet, Moderaterna och Sverigedemokraterna röstade mot. De varnar för att det innebär att domstolar måste tolka islamsk rätt. Anledningen är att konventionen som exempel på att ta hand om barn nämner begreppet kafalah, som är ett islamskt juridiskt begrepp som används för att säkerställa skydd för föräldralösa och övergivna barn. Det skiljer sig från adoption i västerländsk mening bland annat genom att barnen inte får familjens namn eller automatisk arvsrätt.
Moderaterna och Centern vill i stället att barns rätt förstärks genom ett utbyggt grundlagsskydd
Den nya lagen börjar gälla den 1 januari 2020.
Fakta: Barnkonventionen
FN:s konvention om barnets rättigheter antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989 och trädde i kraft 1990.
Barnkonventionen är ett rättsligt bindande internationellt avtal som slår fast att barn är individer med egna rättigheter, inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar.
Den innehåller 54 artiklar, varav fyra är grundläggande principer som alltid ska beaktas vid frågor som rör barn:
1. Alla barn har samma rättigheter och lika värde.
2. Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn.
3. Alla barn har rätt till liv och utveckling.
4. Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad.
Inför lagen genomför regeringen ett treårigt "nationellt kunskapslyft" om barnkonventionens innehåll och tar fram en vägledning om hur den ska tolkas. Först i januari 2020 ska lagen träda i kraft.
Källa: Unicef, TT:s nyhetsarkiv
