1 500 par långa öron gjorde upp i kanin-SM

Trollhättan fick en Svensk mästare på lördagen. Det var den vackra belgiska haren Blackstorps Vilmer och uppfödaren Tove Corneliussen som tog hem titeln under Landutställningen 2017 i Trollhättan.

ANNONS
|

De som tycker om mjukisar med långa öron fick sitt lystmäte i helgen när Sverigers kaninuppfödare för 32:a året arrangerade Landutställning, LU – i år i Trollhättan på Innovatumområdet.

LU inleddes redan på fredagsmorgonen med kaninhoppning och invigning av Trollhättans kommunalråd Paul Åkerlund (S). Vid 11-tiden startade bedömningen av alla de anmälda kaninerna – 1 470 stycken och 45 olika raser.

– I årär bara uppfödare från Sverige anmälda. Men även uppfödare från de nordiska länderna är välkomna. Vi har i alla fall två domare från Norge här, berättar utställningskommissarie Nathalie Ulriksen från Romelanda på lördagen när utställningen, SM i kaninhoppning, seminarier och bedömningar fortsatte.

ANNONS

Nathalie Ulriksen ställdesjälv ut chinchilla hermelinkaniner, de allra sötaste små trubbnosar med korta öron.

– Jo, de är trubbiga i nosen men har inte några andningsproblem eller problem med tårkanaler som trubbnosiga hundar och katter har, lovar hon.

Och alla dessakaniner i skiftande färger, former, storlekar, pälsvarianter och öronlängd. Kaniner för alla smaker.

– Visst är det så att en del fortfarande äter kanin. Men jag gör inte det och vi pratar inte högt om det här, trots att vi även har bruksuppfödare på plats. Men en del tar illa vid sig, säger Nathalie Ulriksen och hysjar.

Lördagens SM-mästare, Blackstorps Vilmer, befinner sig dagen till ära i burraden där alla vinnare placeras. Matte Tove Corneliussen, bosatt i Sjuntorp, är minst sagt stolt när hon lyfter upp Vilmer.

– Har dukänt vilken päls? Så len och visst ser han ut som en hare? Men han är en kanin, fast rasen heter belgisk hare.

Vilmers päls glänser mahognyröd och han poserar gärna. Men trots att han är så fin får han inte följa med hem till Sjuntorp igen.

– Han är såld och han får det jättebra i sitt nya hem. Där ska han bli avelskanin, berättar Tove Corneliussen och släpper tillbaka sin ögonsten i vinnarburen.

ANNONS

I en annan bur vilar sig Victor. Han är fluffigt vit som ett sommarmoln. Han ställs inte ut i dag, men visas ändå upp för sin päls skull.

– Jag ochmin väninna, som äger Victor, föder upp angorakaniner. De måste klippas fyra gånger om året och den mjuka ullen säljer vi eller behåller för att göra hantverk, säger Ann-Kristin Johansson från Hörby.

Och kan man inte ha en levande kanin, går det alltid att få sig ett par stickade handledsvärmare i den mjukaste angoraull.

ANNONS