Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

1/12
ANNONS ▼

Malin Meekatt Birgersson är tillbaka efter separationen

Ena dagen satt hon i soffan i ett av Norges största tv-program och pratade om sin bok, ”La mamma bæsje i fred!”. Nästa dag låg hon hemma i sängen och grät, totalt kraftlös. Separationen från maken och den inkapslade sorgen efter sin mamma hade knockat henne totalt. I flera månader gick hon knappt ut, men nu är Malin Meekatt Birgersson tillbaka – på sin blogg, i HP:s spalter och i sitt eget liv.

Läs även: KRÖNIKA: The katt is back – med ”längre” bröst och tantbrillor

Det finns ett ögonblick från i höstas som Malin aldrig kommer att glömma. Hon var i Oslo där den norska översättningen av hennes krönikesamling ”Låt mamma bajsa i fred!” var inne i den mest intensiva lanseringsperioden. Intervjuerna avlöste varandra och Malin levde sin dröm.

– Min bok hade översatts till ett annat språk och jag fick sprida det budskap som varit grunden i allt mitt skrivande, nämligen ”jag älskar alltid mina barn men ibland hatar jag att vara mamma – och det är helt okej”.

– Den här dagen satt jag i en taxi när jag plötsligt såg en löpsedel med ett foto av mig själv och rubriken ”Jag hatar mina barn”. Då rasade allt, berättar Malin som några månader tidigare hade gått ut på sin blogg För sån é jag! och berättat att hon och maken Freddy skulle separera efter 17 år tillsammans.

Skilsmässan ställde allt på ända i familjen Birgerssons liv, och förutom den privata sorgen påverkade den Malins yrkesliv.

De senaste åren hade hon kunnat försörja sig på sin blogg, där hon öppenhjärtigt delade med sig av vardagen med sin man, dottern Alice och sonen Elton. Hon skrev om bråk och kärlek, utflykter och fredagsmys, bajskorvar och pepparkakor.

– När jag startade bloggen för sex år sedan bestämde jag mig för att vara ärlig och öppen. Men det är så klart mycket lättare när man är lycklig än när allt faller ihop runt omkring. Jag har alltid varit noga med att inte lämna ut mina närmaste och nu var allt kaos. Det kunde jag ju inte skriva om, konstaterar Malin.

Mitt i allt detta kom alltså den norska översättningen av ”Låt mamma bajsa i fred!”. Boken innehåller de blogginlägg som hennes läsare tyckt mest om och den kom ut i Sverige strax före jul 2015. Malin skötte allt själv och i samma ögonblick som hon meddelade sina följare att den hade kommit från tryckeriet började beställningarna trilla in. Snart ville även bokhandlare och Gekås sälja den, och Malin fick åka runt och signera.

Men det var bara början. En dag blev hon uppringd av en kvinna från det norska förlaget Pantagruel.

– Hon bodde i Göteborg och hade varit hos en vän på nyårsfest. Där låg ”Låt mamma bajsa i fred!” i en bokhylla och efter att ha läst några texter bestämde hon sig för att hon ville ge ut den i Norge, berättar Malin som nu fick professionell hjälp med lanseringen.

– Förlaget fixade allt ifrån marknadsföringen till de fysiska utskicken, jag behövde bara åka med. De pratade hela tiden om hur stort det skulle bli och plötsligt satt jag i tv-program med flera miljoner tittare. Jag skrev också debattartiklar i stora tidningar om sådant som jag tidigare uttalat mig om, såsom barnuppfostran (”vi måste våga säga ifrån”) och föräldrarollen (”du duger som du är”).

Allt publicerades, och Malin var jättestolt över att ha nått så långt – samtidigt som hon mådde allt sämre inombords. Pressen att leverera började kännas övermäktig, och det dåliga samvetet gnagde hela tiden.

Och så kom det där ögonblicket då allt brast: löpsedeln som basunerade ut att hon hatade sina barn. Malin som hade splittrat familjen och som nu träffade barnen varannan vecka. Malin som fick samtal från Elton, som grät och skrek ”kom hit, mamma!” och som fick ett ”nej älskling, det kan jag inte, men vi ses ju i morgon” till svar, fastän Malin egentligen inte ville någonting hellre än kasta sig i bilen och köra till förskolan.

– Jag gick in i väggen och drabbades av de klassiska symptomen: jag grät, jag sov, jag tappade aptiten, jag fick panikångest, jag orkade ingenting.

Så Malin avvecklade alla sina åtaganden. Bloggen sattes på sparlåga, hon slutade skriva krönikor och Norge-lanseringen avbröts.

– Det var väldigt dåligt tajming. Julen stod för dörren och förlaget hade planerat in en signeringsturné och en massa andra säljsinsatser. De blev såklart besvikna när jag sa stopp, men samtidigt förstod de att jag inte pallade.

Det blev en tuff höst som övergick i en mörk vinter. Vissa dagar gick Malin inte upp ur sängen, än mindre ut.

Efter sex år med bloggen, där hon generöst bjudit på sig själv och sitt familjeliv, fick hon nu betala priset för sin offentlighet.

– Tidigare var det fantastiskt när folk kom fram och kommenterade, gav mig en kram eller bara pratade en stund. Nu ville jag mest gömma mig för omvärlden.

När Malin i dag ser tillbaka på det senaste året slås hon av hur stor glädje (framgången med boken) kan leva parallellt med djup smärta (familjen som gått sönder). Samma sak upplevde hon för nio år sedan, då hennes mamma dog i cancer sju dagar innan Alice föddes.

– Jag har gått hos en psykolog och förstår nu att jag har stängt in sorgen efter mamma. Jag har skrivit om henne på bloggen, men skyfflat undan de verkliga känslorna. Men när psykologen sa ”men det värsta har redan hänt, hon har ju redan gått bort, eller hur?” insåg jag att det fanns ett sätt att blir av med det där stora svarta hålet.

Och precis som alltid blev skrivandet en ventil för Malin. I dag har hon ett bokmanus klart om sin mamma, hennes sjukdom och hur svårt det var att acceptera att hon försvann.

– Jag har också en andra bok på väg ut på det norska förlaget, och det är en samling med nya krönikor. Förhoppningsvis kommer båda böckerna nu under våren.

Även på bloggen ska Malin bli mer aktiv framöver. I sina svartaste stunder har hon trott att läsarna skulle ha tröttnat under hennes time out, men när hon nyligen la ut ett långt inlägg om hur hon egentligen mått de senaste åren, blev hon både glad och överraskad när hon kollade statistiken:

– Tidigare hade jag ungefär 30 000 unika besökare i veckan. Och nu såg jag att 25 000 av dem fanns kvar – helt otroligt!

Malin kommer alltså att fortsätta berätta om sitt liv på För sån é jag! men hon har också planer på att skriva ”i ett annat forum”. Mer än så kan hon inte säga i nuläget, men även där kommer stoffet att hämtas i hennes eget liv.

– Jag har börjat på några romaner och funderat lite på deckarspåret, men kommit fram till att ”hittepå” inte är min grej. Jag är mitt eget material, så är det bara. Och när livet tog en paus, då tog det också slut på material.

– Men nu är jag på gång igen. Lusten är tillbaka – ibland vaknar jag på natten och känner hur jag vill gå upp börja skriva – och 2017 ska bli året då jag hittar tillbaka till mig själv.

Malin Meekatt Birgersson

Malin "Meekatt" Birgersson.

Ålder: 37 år. ”Jag får panik, jag är snart 40, hur gick det här till?”.

Familj: Dottern Alice, nio år, och sonen Elton, snart sex.

Bor: I ett strandhus i Mellbystrand.

Gör: Driver företaget Meekatt Media, Event & Design samt bloggen ”För sån é jag!”. Har planer på att utbilda sig inom sociala medier. ”Jag har jobbat med att marknadsföra mitt eget varumärke i sex år och tycker att jag har rätt bra koll på hur det funkar. Och det här sista året har fått mig att inse att det nog är bra att jobba med något annat upptill, och inte bara skriva om sig själv. Att vara sitt eget material är inte så lyckat när allt tar stopp i privatlivet.”

Övrigt: Säljer tavor i sin webbshop och storsäljaren är den som heter Familjeregler och där några av reglerna är: Tala sanning, Ät inte all choklad själv!, Fyll på toalettpapper, Skratta högt, Kramas ofta, Var en god vän, Dansa, Säg förlåt samt – Låt mamma bajsa ifred!

Om boken Låt mamma bajsa ifred!: ”Jag har tryckt tre upplagor och den har sålt runt 12 000 exemplar. Det är jag jättenöjd med.”

Om boken La mamma bæsje i fred!: ”Den kallas storsäljare i Norge och kommer nu i pocket. Tänk att jag, Malin Birgersson, har fått en bok översatt till ett annat språk!”.

Om För sån é jag!: ”Bloggen följer mitt liv. När barnen var små skrev jag om småbarns-livet. Nu är jag inne i en ny fas – då kommer jag att skriva om det.”

MEST LÄST