Trebarnsmamma utan bostad

När pojkvännen i smyg slutade att betala hyran drabbades Camilla och hennes tre döttrar hårt. Sedan snart elva månader står hon utan bostad, med stora hyresskulder. I juni lovade socialförvaltningen att hjälpa henne, men fortfarande har inget hänt.

ANNONS
|

–Jag kan bo var som helst, bara jag får vara tillsammans med mina barn. Det här tär så oerhört på oss, säger Camilla och kryper ihop i soffan i sina föräldrars lägenhet.

Trots otaliga mejl, telefonsamtal och annonser har hennes jakt på bostad inte gett något resultat. Några månader fick de bo inneboende hos en kvinna, men sedan november har Camilla och äldsta dottern fått ta över föräldrarnas sovrum, medan de sover på soffan. De två yngsta barnen har blivit tvungna att flytta till sin pappa.

– Egentligen tycker socialförvaltningen att min äldsta dotter ska placeras i en stödfamilj, men det vill inte någon av oss. Allt vi önskar är en egen bostad där vi kan landa, packa upp våra tillhörigheter och få vara med varandra. Jag märker att de mår så mycket bättre när vi är tillsammans.

ANNONS

Läs även:Christel Lood: ”Bostadsmarknaden i Halmstad är ansträngd”

För bara ett år sedan var situationen en helt annan. Camilla hade träffat en ny man, som flyttat in till henne och döttrarna.

– Vi delade på utgifterna och han betalade hyran, men efter några månader förstod jag att något var fel. Han försvann hemifrån i flera dagar och hade väldiga humörsvängningar.

Det visade sig att pojkvännen återfallit i ett missbruk och inte alls betalt hyran till lägenheten. De obetalda hyresräkningarna hade hunnit gå till både inkasso och kronofogden och skulderna nått stora summor. Camilla avslutade genast förhållandet, men hamnade själv på gatan.

– Jag kontaktade socialförvaltningen, men fick mest höra att jag borde ha märkt att min pojkvän missbrukade. De hade inte behövt skuldbelägga mig, det gör jag så bra själv. Jag har varit utsatt för våld i en tidigare relation, så mina barn har redan upplevt alldeles för mycket, säger hon.

I juni fick hon dock besked om att hon beviljats ett så kallat garantiboende genom socialförvaltningen. Det innebär att kommunen står för hyreskontraktet och sedan hyr ut i andra hand.

– För att få garantiboende ska man egentligen ha tömt ut alla andra möjligheter under ett helt år och acceptera att bo på vandrarhem eller hos vänner, men de gjorde ett undantag på grund av barnen och för att jag inte själv försatt mig i den här situationen, berättar Camilla.

ANNONS

I socialförvaltningens beslut stod däremot ingenting om när hon kunde förväntas få hyra en lägenhet. Nu har det gått över åtta månader.

–Jag ringer hela tiden och undrar hur det går, men de säger bara att de inte har någon ny information. Tydligen är det min hyresskuld till HFAB som försvårar. För att få hyra av dem måste jag först reglera min skuld. Det spelar tydligen ingen roll att socialförvaltningen står för kontraktet eller att jag inte själv orsakat skulden.

På elva månader har Camilla lyckats betala tillbaka en del av skulden till HFAB, men känner att hon snart inte orkar med sin och barnens situation.

–Jag är näst intill desperat. Det jobbigaste är att inte veta när vi kan få en bostad och återförenas som familj. Nu går vi alla runt i en ständig oro och ovisshet, säger Camilla.

ANNONS