Tre vänner söker sin sanna historia

Avslöjandet om olagliga adoptioner av chilenska barn har väckt många känslor i både Chile och Sverige. För tre vänner i Halmstad har det också blivit början på en resa mot deras sanna historia. Uppgifterna kring varför de själva en gång adopterades bort har visat sig inte stämma.

ANNONS
|

– Jag är inte ens född på den dag som står i mitt pass, utan är nästan ett år äldre. Och jag lämnades inte till adoption utan blev bortrövad. Kanske ansågs det lättare att bli av med en treåring än en fyraåring, säger Pelle Törnkvist och skakar på huvudet.

De senaste två månaderna har varit minst sagt omtumlande. I november återvände han för första gången till Chile och möttes på flygplatsen i Santiago av en stor, för honom okänd, släkt och chilensk television. Bland släktingarna fanns hans biologiska syster som visade sig ha letat efter honom i alla år.

–Hon har hela tiden fått olika besked, bland annat att jag skulle bo i Australien. I mina adoptionspapper står att min mamma är död och fadern okänd. Det stämde att mamma dog när jag var 2-3 år, men min pappa levde då fortfarande. Enligt min syster försvann jag i samband en hälsokontroll när jag var 3,5 år, berättar Pelle.

ANNONS

Pelles historia har väckt stor uppmärksamhet i Chile och chilensk och svensk television har hittat fler fall där chilenska barn adopterats bort under märkliga omständigheter (se faktaruta).

Väl tillbaka i Halmstad så berättade han om sina upplevelser för vännerna Mattias Håkansson Dongas och Martin Wallberg, som även de adopterades från Chile i slutet av 1970-talet.

– Det är mycket som inte verkar stämma i våra adoptionspapper heller och det är ju inte klokt. Det är ju de uppgifterna som varit vårt enda arv, säger Mattias upprört.

De tre vännernas vägar har korsats på olika sätt genom åren, utan koppling till deras chilenska bakgrund. Mattias och Martin växte upp som grannar i Halmstad, Pelle och Mattias spelade hockey ihop i ungdomen och Pelle och Martin var arbetskompisar under många år.

Ingen av dem har tidigare velat rota i sitt förflutna.

– Min adoptivmamma brukade fråga mig om jag ville söka efter mina rötter, men jag hade ingen lust. Jag hade det ju bra här, säger Martin.

– Och jag var rädd för vad jag skulle hitta om jag började leta. Tänk om min biologiska familj inte ville ha kontakt med mig? När jag var i 25-årsåldern så bestämde jag mig för att aldrig söka efter dem, men sedan fick jag själv barn och min son började ställa frågor, berättar Pelle.

ANNONS

– När livet var bra så funderade jag inte så mycket på det, men när det kom kriser så reagerade jag på ett sätt som fick mig att börja undra vem jag egentligen var, säger Mattias.

Enligt hans adoptionshandlingar var hans chilenska mamma 17 år när hon fick honom och hade inte möjlighet att ta hand om ett barn.

–Nu vet jag att hon var 30 när jag föddes och att hon blev lurad av min pappa. Han sa att jag hade dött, men i själva verket hade han lämnat mig för adoption för att få pengar, berättar han.

Via Facebook har nämligen även Mattias lyckats hitta sin biologiska syster och reste i januari ner till Chile för att träffa henne. Han fick då även möta ytterligare två systrar, två bröder och en stor övrig släkting. Hans biologiska mamma och pappa lever däremot inte längre.

–Jag vet inte hur jag ska beskriva det mötet. Jag lipade i tre veckor, men det är det bästa jag har gjort.

I fredags åkte så även Martin Wallberg till Chile, efter att ha lyckats få kontakt med sin biologiska bror. Även deras gemensamma mamma lever.

–Jag vet inte om det som står i mitt adoptionsdokument är sant, men det är det jag vill ta reda på nu. Enligt papprena valde min mamma att lämna bort mig eftersom hon var ogift och min morfar var väldigt sträng. Min pappa ska ha dött i en lastbilsolycka. Det känns helt overkligt att jag ska få träffa min mamma efter alla dessa år.

ANNONS

Via e-post skickar han en bild på det första mötet med storebrodern. Han berättar att mycket av tankarna har kretsat kring om han kommer att känna igen sig själv i sin biologiska familj, ett fenomen som både Pelle och Mattias vittnat om.

–Jag såg stora likheter med min syster och min systerson, både till utseendet och sättet. Att kunna identifiera sig med någon annan var en helt ny känsla, säger Mattias.

Pelle tar fram en bild på sin biologiska pappa, tagen när han var i 20-årsåldern.

–Jag ser ju hur lika vi är. Jag träffade även en kusin i Chile som jag kände en stor samhörighet med. Eftersom jag inte talar spanska så kunde vi inte prata med varandra, men vi förstod liksom varandra utan ord.

Att plötsligt ha fått ytterligare en familj beskriver de som en omvälvande upplevelse.

–Min dotter undrade om jag nu tänkte byta familj och jag fick förklara för henne att de alltid kommer att vara nummer ett, säger Martin.

–Men det spelar ingen roll hur bra adoptivfamiljer vi har haft i Halmstad. Det har alltid funnits en jäkla saknad, säger Mattias.

Även Pelle försöker sätta ord på sina känslor:

–Jag har haft fantastiska adoptivföräldrar och jag kommer alltid att älska och ta hand om dem, men först nu är det som att alla pusselbitar har lagt sig till rätta. Jag känner ett lugn i själen. Till sommaren ska jag ta med min familj till Chile.

ANNONS

Den stora fråga som återstår att reda i är förstås hur det kan finnas så mycket felaktiga uppgifter i deras adoptionshandlingar och om deras adoptioner har gått rätt till. Alla tre har förmedlats via svenska Adoptionscentrum, som nu anklagas för oegentligheter och handel med barn.

–Jag har frågat mina adoptivföräldrar varför de valde just dem och de förklarade att de ansågs vara den bästa och mest pålitliga förmedlingen, även om de var dyrare än andra. Jag är med i en Facebook-grupp för adopterade från Chile och ser att det är många som nu är väldigt, väldigt arga, säger Pelle.

– Min adoptivmamma är också vansinnig och vill att sanningen ska komma fram, säger Martin.

Mattias nickar instämmande:

– Min farsa tycker det känns jobbigt att de pengar de betalt förmodligen har gått ner i fel fickor. Min fru har skrivit till Adoptionscentrum, men de har bara svarat att allt har gått rätt till. Vi kommer inte att nöja oss med det svaret, konstaterar han.

Fakta: Granskningen av adoptioner från Chile

  • Under 1970- och 1980-talet förmedlade den svenska föreningen Adoptionscentrum över 2 000 barn från Chile till Sverige.
  • Den chilenska TV-kanalen Chilevision har nu tillsammans med svenska SVT granskat 25 av dessa adoptioner och kommit fram till att det förekommit oegentligheter i 16 av dem. I fem fall hävdar biologiska föräldrar och anhöriga att barnen tagits mot deras vilja och många uppgifter i adoptionshandlingarna har visat sig vara påhittade.
  • Personer som arbetat för Adoptionscentrum anklagas för att ha tjänat pengar på de olagliga adoptionerna. Föreningen nekar till anklagelserna och uppger att allt har skötts enligt de lagar och regler som gällde i Chile under den aktuella perioden.
  • Enligt SVT ska en chilensk domare ha inlett en utredning. Även den svenska Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd ska vara engagerad i frågan.
ANNONS