Lars Danielsson sluter cirkeln i Bryssel

När Carl Bildt kallar sig ”hallänning, svensk, europé” drämmer Lars Danielsson till med ytterligare ett epitet – världsmedborgare. Sedan november är det Bryssel som är ny hemadress för Halmstadsonen, men karriären inom utrikesdepartementet har tagit honom till allt från New York och Genève till Peking och Seoul.

ANNONS
|

– Jag känner mig som en världsmedborgare, och det underlättas av att jag har en tydlig rot i Halland. När omvärlden ständigt förändras så behöver vi alla känna en förankring och tillhörighet. Jag har fortfarande starka band till Halmstad och jag och mina syskon har ett gemensamt sommarhus i Skummeslöv, säger han och tar en klunk kaffe från muggen med klassiskt Rörstrandsmotiv.

Vi träffas på hans överraskande färgglada tjänsterum på Square de Meeûs i Bryssel. Utanför den cementgrå byggnaden vajar Sveriges och EU:s flaggor och en skylt sladdrar om att det är ”Sveriges ständiga representation vid Europeiska unionen” som huserar här. Sedan den 7 november är Lars Danielsson ny chef och tituleras även EU-ambassadör.

ANNONS

– Det är lite som att sluta cirkeln. Jag har aldrig tjänstgjort i Bryssel tidigare, men EU-frågor har varit en viktig del av mitt arbete i många år. Kontoret här är faktiskt Sveriges största utlandsmyndighet med drygt 120 medarbetare, berättar han.

I dagarna fyller han 64 år, men är osäker på om han ska gå i pension nästa år. Oavsett så kan Lars Danielsson blicka tillbaka på en fantastisk karriär, med titlar som statssekretare, diplomat, generalkonsul och ambassadör. De senaste tio åren har han varit stationerad i Hongkong, Sydkorea och Tyskland.

I din bok ”I skuggan av makten” skriver du att du gjort karriär på att hålla dig i bakgrunden. Är inte det ett understatement?

– Jag har ju haft förmånen att ha många tunga uppdrag, men jag har aldrig haft ett politiskt ämbete. Det ligger i rollfördelningen mellan politiker och tjänstemän att jag ska vara i bakgrunden. Sedan har jag kanske synts lite mer än andra tjänstemän, men jag har verkligen inget behov av rampljus. Det har jag fått mer än nog av, säger han och får plötsligt en bister min.

Lars Danielsson syftar förstås på smolket i karriärbägaren – tsunamikatastrofen 2004. Som statssekreterare åt Göran Persson fick han mer eller mindre skulden för den svenska regeringens långsamma agerande och kritiserades hårt av Katastrofkommissionen, Konstitutionsutskottet, och inte minst av medierna. Turerna följdes av flera år i kylan, då dåvarande utrikesministern Carl Bildt vägrade att ge honom nya uppdrag. Islossningen kom först med placeringen i Hongkong 2008.

ANNONS

–Jag försöker lägga det där bakom mig. Jag förstår fortfarande inte riktigt vad Carl har emot mig, men det är inget som jag funderar över längre. Det går inte att gå runt och vara förgrämd. Carls fru är ju EU-parlamentariker så henne träffar jag ganska ofta. Hon är alltid artig och trevlig, konstaterar Lars kort.

Vi glider i stället in på en annan koppling mellan Lars Danielsson och familjen Bildt, som går tillbaka ända till 1970-talet. Som 23-åring, efter att ha gått socialhögskolans förvaltningslinje, började Lars Danielsson som planeringssekreterare på Laholms kommun och flyttade in i makarna Bildts hus på Hästtorget.

–Jag hyrde undervåningen och de bodde på övervåningen. Det var där jag första gången träffade Carl, minns Lars, och berättar sedan med stor värme om de fyra åren i Laholm.

–Tiden i Laholms kommun var den bästa skolan. Även om jag inte fortsatt att jobba med kommunala frågor, så är det samma mekanismer. Jag lärde mig till exempel att politik nästan aldrig handlar om att välja mellan svart eller vitt, utan om att hitta rätt nyans av grått.

Det var också under åren i Laholm som Lars Danielsson fick för sig att söka in till UD:s handläggarutbildning, och därmed lade grunden för sin fortsatta karriär.

ANNONS

–Ja, jag minns hur förvånad jag blev när jag blev antagen. Jag var ju bara en kommuntjänsteman från Laholm. Kanske berodde det på att jag hade lärt mig kinesiska och att det efterfrågades just då.

Men varför kinesiska? Lars Danielsson skrattar och förklarar:

–Min pappa var väldigt språkkunnig, men sade vid något tillfälle att ”kinesiska kan man inte lära sig”. Jag ville visa att det gick och det var väl jag och 30 maoister som läste tillsammans. Jag har faktiskt haft stor nytta av kunskaperna, både i Peking och Hongkong, men de lär väl inte behövas här i Bryssel.

Så var vi då tillbaka i Bryssel.

Berätta om ditt nya uppdrag och EU-representationens roll!

– Vår formella roll är att företräda Sverige och förbereda frågor till Ministerrådet och andra toppmöten, men informellt kan vi uträtta mycket mer, förklarar han och beskriver hur han varje onsdag träffar sina 27 kolleger från de övriga EU-länderna.

–Ta frågan om ett gemensamt ansvarstagande för flyktingar. På politisk nivå verkar det omöjligt att komma överens. På tjänstemannanivå kan vi däremot föra öppnare diskussioner och försöka hitta saker som vi kan enas kring. När vi fungerar som bäst så bereder vi mark för politiska överenskommelser. Vi har också täta kontakter med statsministern och våra ministrar och rapporterar om hur Sveriges agerande uppfattas i EU.

ANNONS

Men hur står det egentligen till med den europeiska gemenskapen? Storbritanniens utträde är ett faktum och nationalistiska partier vinner mark i flera europeiska länder.

–Visst är det skakigt i EU, men det är det i hela världen. När pengar och människor rör sig över alla gränser, så skapar det en känsla av otrygghet. Men trots den ökande nationalismen så är det en mycket mer konstruktiv atmosfär här än vad jag trodde att det skulle vara. Det fattas hela tiden positiva beslut för Europas invånare, men problemet är att det görs i det tysta. Medierna rapporterar nästan enbart om problem, som Brexit och flyktingfrågor, säger Lars Danielsson.

Som exempel nämner han att EU-parlamentet nyligen beslutat att inte tillåta roamingavgifter inom EU, det vill säga den ibland skyhöga extrakostnad som kan uppstå när man ringer eller surfar utomlands.

– Nästan varje dag blir jag positivt överraskad över arbetet i EU och de fördelar som samarbetet innebär, förklarar han.

Vad händer efter din tid i Bryssel?

– Då åker jag väl hem, vad nu det är. Det kan bli Halmstad, men jag vet inte. Mina föräldrar lever inte längre, men mina två syskon bor kvar där. Det är kul att se hur en medelstor stad kan klara sig så bra. Urbaniseringen är en stark trend, men Halmstad lyckas ändå attrahera.

ANNONS

Lite om: Lars Danielsson

Bakgrund: Född och uppvuxen på Kärleken i Halmstad, där båda föräldrarna var lärare på Stenstorpsskolan

Bor: I Bryssel, med sommarhus i Skummeslöv, Laholm

Familj: Hustrun Gunilla och vuxna barn

Höjdpunkter i karriären: ”Min korta tid i Berlin var intressant. Angela Merkel är så cool. Sedan var åren i Sydkorea väldigt bra. Jag hade inga förväntningar, men möttes av ett stort intresse för Sverige”.

Hälsning hem: ”Lycka till Halmstads bollklubb!”

ANNONS