I och precis utanför Halmstad är inte jättelokan något enormt problem, enligt Fredrik Lindespång, naturparkmästare på Halmstads kommun. Läget är inte värre än att det går att få kontroll över de bestånd som finns. Kommunen har under året gjort flera blixtinsatser och tagit bort blomställningar som jättelokans frön sitter på. Om de tusentals fröna däremot skulle spridas är risken att jättelokan bara växer sig starkare.
– Det är ingen större fara inne i Halmstad. Vi bekämpar i första hand jättelokan på kommunens egna mark och det har vi lyckats ganska bra med. I Tylöbäck fanns det till exempel tolv bestånd av jättelokan för några år sedan, men i dag är de borta, säger Fredrik Lindespång.
Ann-Charlotte Abrahamsson, kommunekolog, leder Halmstad kommuns satsning på att bekämpa jättelokan. Insatsen sträcker sig mellan åren 2010 och 2014. I dag pågår fortfarande kartläggningen av jättelokan och Ann–Charlotte jobbar på behandlingsplanen som ska vara färdig till årsskiftet.
– Vi har hittills i år fått in tolv tips om bestånd av jättelokor runtom i Halmstad, men alla är inte nya, vissa har vi bara inte noterat tidigare. Jag har inte hunnit återbesöka alla de platser som vi tidigare hittat jättelokor på och bekämpat, så vi vet inte om det blivit färre eller fler bestånd totalt sett. Det rör sig i alla fall om enstaka bestånd och vi har informerat markägarna, säger hon.
Däremot är problemen med jättelokan desto större i området omkring vattendragen Skintan och Suseån. Där finns det enorma bestånd av jättelokor. För att hjälpa markägarna tar ett arbetslag från Falkenberg hand om jättelokorna mot betalning, på Falkenberg kommuns sida av Suseån. Planen var att även Halmstad skulle starta ett arbetslag i år – men det har blivit förskjutet till nästa år. Nu är det upp till markägarna att själva ta hand om jättelokorna på Halmstads sida.
Ett annat återkommande dilemma vid Skintan och Suseån är att man inte kan använda sig av kemikaliska preparat för att utrota växten, då jättelokan växer för nära vattnet och kemikalierna lätt kan spridas. I stället använder sig många av gamla metoder så som lien och andra mekaniska hjälpmedel.
– Det finns de som vill bestryka bladen med något medel undertill. Men de personerna kan inte ha sett vilket enormt bestånd av jättelokor som det rör sig om. Jag slår några jättelokor med lie och har hindrat dem från att blomma i sex år. Nu håller de på att bli svagare, men de är inte döda än. Att utrota jättelokan i Skintan och Suseån kommer ta minst tio år, säger Börje Tönsgård, en av initiativtagarna till bekämpandet av jättelokan i Falkenberg.