Vidya Ernstson hade haft bröstimplantaten i kroppen i nästan ett år när Läkemedelsverket bestämde att tillverkaren skulle återkalla produkten. Tre år senare, sommaren 2013, var fusket så väl utrett att Läkemedelsverket rekommenderade alla patienter att ta ut implantaten i förebyggande syfte.
Den franska tillverkaren hade fuskat med CE-märkningen och hade bland annat använt en annan sorts silikon i implantaten.
Men när Vidya Enstson efter flera års övervägande tog steget att stämma kirurgen, för att han använde just de implantaten, visar det sig nu att hela processen riktade ansvar mot fel person.
Tingsrätten kommer i sin dom i målet fram till att det inte var Halmstadkirurgen Fredrik Gewalli som var avtalspart, utan snarare företaget han verkade i – Curinvest AB, som i sin tur använde bifirman Artistic Plastic Surgery Sweden i sin marknadsföring.
Fredrik Gewalli har under hela rättsprocessen, redan från de första inledande kontakterna mellan parterna för flera år sedan, hävdat just det förhållandet, att det är företaget som är ansvarig avtalspart i relationen till kunden.
Genom att Vidya Ernstson inte får gehör för sitt krav på Halmstadkirurgen dömer tingsrätten henne att betala motpartens rättegångskostnader – 378 125 kronor. Rätten konstaterar i sin dom att hennes ombud, de två advokaterna Gunnar Brolin och Åke Hjelm vid advokatfirman Medical Law Stockholm AB, genom sitt sätt att föra processen bidragit till att målet blivit onödigt omfattande.
Tingsrätten beskriver sättet som de fört sin klients talan med orden: ”...har inte den stringens som enligt tingsrätten kan krävas.”
Rätten noterar bland annat i domen att advokaterna upprepade gånger under processen kommit med nya, utvidgande eller kompletterande rättsliga grunder för käromålet, även efter det att parterna kallats till huvudförhandling.
Som en direkt koppling till det beslutar tingsrätten att de båda advokaterna ska vara solidariskt betalningsansvariga med Vidya Ernstson för delar av rättegångskostnaderna – 125 000 kronor.
Värt att notera är att i ett inledande skede erbjöds Vidya Ernstson en förlikning, som hon avböjde. Hennes tanke med att driva målet var att hon, utöver sina egna kostnader för att ersätta de förbjudna implantaten, ville bana väg för andra kvinnor i hennes situation.
När hon stämde kirurgen Fredrik Gewalli krävde hon sammanlagt 151 000 kronor plus ränta, varav 50 000 kronor motsvarade ersättning för den kränkning som hin upplevde att kirurgen utsatte henne för genom att han missbrukade hennes förtroende och de risker hon senare utsattes för vid de följande operationerna.
