Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Heja Sverige! Johanna Nilsson och Jenny Stengård brukar åka på Eurovision song contest, och varje år klär de ut sig enligt ett speciellt tema. I år föll de för "fina svenska flickor", och de blev snabbt uppskattade på stan av folk som ville ha en bild.

Halländska fans på plats i Stockholm

Vissa bryr sig inte ett dugg. Andra ser möjligtvis på finalen. Sedan finns det fans. Och så finns det superfans. Flera av dessa är från Halland, och de är givetvis i Stockholm nu.

På Eurovisionområdet är det inte bara journalister, artister och scenarbetare som bär ackrediteringsband.

Sådana hänger nämligen även runt halsen på helt vanliga fans. Eller, vanliga är nog inte rätt uttryck. För att få tillgång till detta krävs att man är medlem i en nationell sektion av den europeiska fanklubben OGAE, exempelvis den svenska Melodifestivalklubben. När man väl har fått en sådan ackreditering får man vara med på en massa evenemang som anordnas, som meet-and-greets, tävlingar och festa på nattklubben EuroClub. De flesta är på plats i minst en vecka innan finalen för att njuta av allt.

Ett av dessa fans är Jenny Stengård, från Varberg. Till vardags läser hon sista terminen på medie- och kommunikationsprogrammet på Högskolan i Halmstad. Hon är därför inne i den mest intensiva perioden av C-uppsatsskrivande, men det får stå tillbaka denna vecka.

– Uppsatsen får vänta. Det är ju Eurovision!

Tillsammans med sin kompis Johanna Nilsson har hon varit på tre av de fyra senaste Eurovisionfinalerna. 

– Det är så kul att umgås med alla schlagerfans, att se festivalen. Och att festa på EuroClub.

– Ja, långt in på småtimmarna! fyller Johanna i.

De möter många som de har träffat de tidigare åren.

– Det är ett kärt återseende. Jag träffade precis några från Israel som jag mötte i Malmö 2013, säger Jenny.

– Och jag träffade några från Spanien och Turkiet, säger Johanna.

På dagtid är EuroClub ett kafé, och under onsdagen arrangerades där ett internationellt Eurovision-quiz. De som höll i detta var bröderna Martin Andersson och Marcus Björkander, båda födda och uppväxta i Halmstad. De har ett sedan länge stort engagemang.

– Vår mamma spelade in finaler på vhs som vi brukade titta på, så det är via henne som intresset kom, berättar Martin.
Marcus beskriver skämtsamt sin relation till tävlingen som "svårt osund".

– 1984 var jag åtta år. Vi var på väg hem från ett studentfirande och jag var förtvivlad för att vi kanske inte skulle hinna hem till finalen, berättar Marcus.


Att ha ett intresse för Melodifestivalen och Eurovision på den är tiden var inte samma sak som i dag.

– Jag var rätt gammal när jag till slut insåg att alla inte var lika engagerade som jag. Ett år såg jag fram emot att diskutera låtarna med en kompis. När han då sa "jag tittade inte" blev jag helt chockad. "Hur kan man inte titta?", tänkte jag förskräckt.

Deras vän Annika Jansson, från Falkenberg, har liknande minnen. Hon var tidigt intresserad av tävlingen, och som högstadieelev fick hon, inför finalen i Malmö 1992, vara med i SVT-programmet "Trekvart".

– Jag kunde alla låtar i Eurovision från 1985 till 1990. När jag kom hem till skolan kallade de mig för "schlagerprinsessan".
Bröderna Marcus och Martin jobbar som it-konsulter och har satt ihop ett avancerat system för quizet, med specialbyggda tryckknappar och datorprogram för att läsa av poäng och svar. Det var väldigt uppskattat, och den holländska OGAE-klubben frågade om de kan få hjälp med ett liknande quiz.

Just gemenskapen mellan olika länder är det som flera kommer tillbaka till när man pratar om Eurovison. En som har bra koll på detta är Mikael Olovsson. Han har ett stort intresse, vilket han försökte smyga in i jobbet så mycket det gick under de år han arbetade på Sveriges Radio, bland annat ett par år på Radio Halland. I dag är han gymnasielärare i Borås, men på fritiden driver han podcasten "Schlager-Micke och hans vänner", ihop med Marcus Björkander. Mikael har märkt vad tävlingen betyder för fansen, och tvärtom.

– De är inte bara fans, de är en del av showen. Fansen är en del av Eurovision song contest.


Just den goda relationen mellan EBU och supportrarna ser han som avgörande för tävlingens popularitet.
– Det är få andra evenemang där fansen gynnas så mycket. På fotbolls-VM till exempel kan man inte hänga med spelarna på efterfesten.
Han blev medlem i Melodifestivalklubben 1996, innan det blev inne att gilla tävlingen.
– På 90-talet gav det inte många pluspoäng, men efter 2002 blev det hippt, och plötsligt var jag rätt.

En sak han gillar med gemenskapen i den här världen är att den är så inkluderande.

– Det är extremt välkomnande åt alla. Man kan inte vara konstig nog.
Förutom att njuta av tävlingarna och dansa på EuroClub ska nya avsnitt produceras till podden. Men eftersom många av dem som brukar lyssna på den själva är på plats i Stockholm tror han inte att siffrorna blir så höga dessa dagar.

– De får lyssna ikapp nästa vecka.