Enligt föreläsaren Mikael M Karlsson, doktorand i genusvetenskap vid Lunds universitet, har forskare funnit att i Danmark är svaret ja – men i Sverige rör det sig om en gråzon.
– De såg att här finns två fundamentalt olika sätt att förhålla sig till frågor om sexualitet och funktionshinder, säger han.
Sexualitet nämns inte i den danska motsvarigheten till LSS men däremot har grannlandet tagit fram ett policydokument för hur frågorna ska hanteras. Något sådant finns inte i Sverige.
– Här får personliga assistenter förhålla sig på olika sätt. Det skapar väldigt stor osäkerhet bland både brukare och personal kring vad som är okej, säger Mikael M Karlsson.
Det danska policydokumentet säger inte att en anställd måste gå in och faktiskt hjälpa till om de inte vill. Däremot har de ett ansvar att se till så att någon annan gör det.
Det har också lett till att man har skapat en yrkesgrupp som kallas sexualvägledare i Danmark.
– Där har man i dagsläget utbildat 400 personer som har som huvudfokus att jobba med just de här frågorna. Det handlar om alltifrån att informera till att möjliggöra saker som att trä på en kondom. Något motsvarande yrke finns inte i Sverige.
Föreläsningen hölls under en temadag om funktionsrätt på högskolan. Enligt Mikael M Karlsson har frågan om sexualitet historiskt sett haft en undanskymd roll inom den svenska funktionshinderrörelsen.
– Jag väljer att kalla det en frånvarande närvaro. Den har funnits där men den har sällan lyfts upp på dagordningen.
Att han har valt att rikta in sin forskning på ämnet beror delvis på egna erfarenheter av att ha jobbat som personlig assistent.
– Under de sju åren diskuterades detta nästan aldrig, säger doktoranden.
Han tror att det finns fler anledningar till varför ämnet hamnat i skymundan.
– Det är en jättebra fråga som jag hoppas att jag ska komma fram till i min forskning. Tidigare forskning har visat att det finns mycket fördomar om att funktionshindrade inte har någon sexualitet. När jag har intervjuat aktörer inom funktionshinderrörelsen har det också framkommit att man har haft mycket annat att prioritera. Till exempel har rätten till assistans fått gå före.
– Men jag tycker mig se ett frö i samhället. En del LSS-boenden, RFSU, Förbundet Unga Rörelsehindrade med flera börjar lyfta frågan.
