Färjeplaner väcker minnen från förr

Det är lätt att se bilden framför sig när Anders Bergenek målar upp den där junidagen 1960. På kajen i Halmstad har över 30 000 personer samlats för att hälsa den första färjan välkommen. Den heter Prins Bertil, ska trafikera Halmstad–Århus och ge Halmstadborna en fläkt av kontinenten.

– Det är kanske svårt att förstå i dag, men det här var så vansinnigt stort. Vi pratar om en tid då bilen börjar bli var mans egendom och det finns ett stort intresse för att bilsemestra. Genom EEC och EFTA har det öppnats nya möjligheter för handel med andra länder, vilket stimulerar lastbilstrafiken. Att kunna köpa skattefri alkohol på färjan var också en lockelse. Det här var bara fyra år efter att motboken avskaffats, berättar Anders.

Färjetrafiken till Århus blev starten på Halmstads första period som färjestad. Den fick ett abrupt slut 1966 och det skulle dröja drygt 20 år innan man åter fick en färjelinje. Under många år var dock Lion Ferry Halmstads största företag med över 3 000 anställda.

Men låt oss backa bandet till 1959, då förlaget Bonnier bestämmer sig för att starta ett rederi, Lion Ferry. Eftersom man redan har verksamhet i Halmstad siktar man in sig på att bedriva färjetrafik härifrån och förlägger också rederiets huvudkontor hit.

–Bonnier ville investera vinsten från sina böcker och tidskrifter och ansåg att fartyg kunde ge bra avkastning, förklarar Anders Bergenek, som just avslutat en bok om Lion Ferrys historia, som kommer ut i september.

Att trafikera just Århus var inte rederiets förstahandsval, men ett norskt rederi hade hunnit lägga beslag på hamnen i Grenå och startat färjetrafik till Varberg.

– Det tog nästan två timmar längre att segla till Århus, men å andra sidan var Århus en storstad och Årshusborna var även intresserade av att åka till Halmstad, säger Anders.

Prins Bertil hade plats för 872 passagerare, tio lastbilar eller 90 personbilar. De närmaste åren experimenterade Lion Ferry också ganska vilt för att få upp lönsamheten. 1961 började man till exempel köra nöjeskryssningar till Helsingör på helgerna, då bildäck gjordes om till dansgolv.

–Kryssningarna fick rykte om sig att vara fylleresor, men rederiet hade höga ambitioner och bjöd in dåtidens stora artister, som Harry Brandelius. Det var lite som en folkpark till sjöss, säger Bergenek.

Mycket fokus lades således på passagerarna, men ganska snart visade det sig att den stora potentialen låg i lastbilstrafiken. 1962 beställde Bonnier en ny färja som skulle kunna ta dubbelt så många lastbilar och även segla betydligt snabbare än den gamla. När Prins Bertil II togs i bruk 1964 kunde man, utöver Århustrafiken, även hinna med en daglig tur till Köpenhamn.

–Vid denna tidpunkt hade det börjat gå färjor mellan Rödby och Puttgarten så Halmstad-Köpenhamn lanserades som ”den snabba vägen till kontinenten”. I praktiken blev det nog mest nöjeskryssningar. Resan bjöd på fantastiska vyer via Hallands Väderö, Kullen och Själlands ostkust och blev oerhört populär, berättar Anders Bergenek.

Året efter, 1965, tog danska rederiet Gefionlinjen upp konkurrensen och satte in en färjelinje från Tullkammarkajen till Helsingör. Linjen gick så bra att Bonnier köpte upp den för att sedan lägga ned den. Och nu går allting fort.

Bonnier får möjlighet att köpa det norska rederi som trafikerat Varberg–Grenå och får därmed äntligen tillgång till Grenå hamn. Man bestämmer sig nu för att ha två färjelinjer till Grenå, en från Varberg och en från Halmstad.

Linjen Halmstad–Århus läggs ned och Halmstad börjar i stället trafikeras av två nya färjor – Europafärjan som går till Grenå och Kronprins Carl Gustaf som seglar till Köpenhamn och Travemünde. Nyordningen blir dock inte långvarig. Det har nu blivit känt att taxfree-handeln ska regleras från och med 1967 och att resenärerna måste vara borta 24 timmar för att få handla alkohol skattefritt.

– Man ska inte överdriva alkoholens betydelse för färjetrafiken, men det var onekligen stora vinster på spriten och folk handlade mycket och gärna. Linjen mellan Halmstad och Köpenhamn levde nästan helt på den skattefria försäljningen, konstaterar Anders.

Hösten 1966 meddelar Lion Ferry att man lägger ned all trafik från Halmstad och satsar på linjen Varberg–Grenå. Man låter dock huvudkontoret vara kvar. Nyårsafton 1966 går den sista kryssningen från Halmstad.

–Innan nedläggningen hade rederiet faktiskt långtgående planer på att erbjuda kryssningar från Halmstad till både Kanarieöarna och Västindien. Efter nedläggningsbeslutet kom dessa i stället att utgå från Malmö och Köpenhamn, berättar Anders.

Från mitten av 1970-talet väljer Lion Ferry att avveckla sina linjer. Den sista som säljs, 1982, är linjen Varberg–Grenå som köps av Stena Line. Stena har då även köpt linjen Helsingborg–Grenå, där rätten till namnet Lion Ferry ingick. Detta fortsätter man att använda på bland annat färjan mellan Varberg och Grenå.

1988, 22 år efter att den senaste färjan lämnat Halmstad, beslutar sig Stena Line för att utöka kapaciteten för lastbilstrafiken. En möjlighet är att sätta in ytterligare en båt i Helsingborg eller Varberg, men man väljer att återuppta trafiken mellan Halmstad och Grenå.

– Den första Halmstadbåten hette Lion Queen och var riktigt grym med massor av ädelträ i inredningen. Det byggdes också en ny terminal i Halmstad och läget såg ljust ut, berättar Bergenek.

Lion Queen var betydligt större än de båtar som trafikerat Halmstad på 1960-talet. Hon tar hela 1 300 passagerare och 280 personbilar, alternativt 25 lastbilar. De närmaste tio åren får hon efterföljare som Lion Prince, Princess och King.

Men moderbolaget Stena Line har problem med ekonomin och vill minska antalet linjer till Grenå. Den här gången blir det Helsingborg som drabbas och Halmstad får vara kvar. 1998 går dotterbolaget Lion Ferry upp i Stena Line och båten som trafikerar Halmstad–Grenå får namnet Stena Nautica.

Nu kommer dock ett nytt beslut kring tax free-försäljningen, som återigen får ödesdigra följder för Halmstad. Rätten att köpa skattefria varor på färjor och flyg ska tas bort 1999 och Stena Line känner sig tvungna att rationalisera ytterligare. Till mångas förvåning väljer man att behålla Varberg–Grenå och lägger ned Halmstadlinjen. Sista färjan, eller ska vi säga senaste, lämnar Halmstad 1998.

Sedan dess har det gått ytterligare 19 år. Stena Line har nyligen beslutat att lägga ned linjen Varberg–Grenå, men för diskussioner med Halmstads kommun. Men vad talar egentligen för att färjetrafiken ska återuppstå i Halmstad?

–Jag ser flera faktorer. Halmstad har utvecklats till en logistikstad med många storlager och det finns dessutom en betydande marknad för lastbilstransporter från södra Halland och Småland. Det som talar för färjor framför broar är att lastbilschaufförerna behöver vila. Stena har också redan etablerat sig i Halmstad med sin stora återvinningsanläggning, säger Anders Bergenek och fortsätter:

–Ingen vet hur världen ser ut om 20 år, men morgondagens färjetrafik kommer att vara miljövänlig. Stena Line prövar metanoldrift på några av sina färjor och andra rederier satsar på gas eller el. Kanske kan också miljöbilar innebära en renässans för bilsemestern. Det finns många spännande utflyktsmål på Jylland och i södra Sverige.

Yvonne Persson