Efter 35 år bakom ratten tog HP:s reporter sitt livs första körlektion i en riktig trafikskola.
Det gick inte så bra...
Jodå, jag har haft körkort sedan 1974.
Men den åtråvärda lappen blev min utan att jag behövde övningsköra en enda meter i vanlig personbil.
Det kan jag tacka försvaret för.
På den tiden gjorde nästan alla killar lumpen. Och det var närmast självklart att alla redan hade körkort när de ryckte in i det militära. Jag var ett sällsynt undantag – redan fyllda 19 och fortfarande körkortslös.
Nu hade försvaret ändå bestämt att jag skulle ha en befattning där jag måste kunna köra.
Den placeringen gick förstås inte att ändra – så det var bara att börja öva.
Körundervisningen på regementet i Kristianstad 1974 var så långt man kan komma från trafikskolan i Halmstad 2009.
Datorer var förstås okända ting. Stearinljus, godiskorg, kaffe, läsk och fruktfat lyste också med sin frånvaro. Och framför allt fanns där inga körlärare med några större pedagogiska talanger.
Min förste lärare var en vresig fanjunkare, vars största merit måste ha varit att han stått och skrikit på kaserngården i många år.
”För faaaen karlajävel, är ni inte riktigt nykter?” löd en av hans mer minnesvärda repliker när jag i början svajade på vägen med krigsmaktens klassiska fyrkantiga Volvo terrängbil 903.
Åtskilliga timmar och flera folkilskna fanjunkare senare klarade jag min uppkörning i ”Valpen” på första försöket – tre veckor före muck.
Försvaret fick aldrig någon större nytta av mitt körkort. Men för mig hade det definitivt ett större ”civilt mervärde” – som det numera heter – än mina nyvunna kunskaper om automatkarbiner, kulsprutor, granatgevär och skyttevärnsgrävning.
Trafikläraren Miki Mirkovic på Active Trafic varken svär eller frågar om jag är nykter. Däremot får jag blåsa i en alkomätare innan vi börjar lektionen. Det är rutin.
Sedan kör jag ut på Halmstads gator – givetvis extra lugnt och försiktigt för att visa vilken utmärkt förare jag är (jodå, precis som alla andra tycker jag också att jag kör lite bättre än alla andra).
Miki Mirkovic har haft elever i de flesta åldrar under sina 15 år som trafiklärare.
– Alla blir lika bra så småningom oavsett hur gamla de är. Men det tar längre tid för de äldre att lära sig, säger han.
– De yngre är mer orädda och vågar mer. Och det är lättare att bromsa en ung kille som är för snabb än att ha en äldre dam som kör för försiktigt.
Backa runt hörn, byta fil i rondell, parkera bredvid annan bil, vända på väg, vänstersväng.
Under 50 minuter får jag göra allt som kollas inför en uppkörning.
Inga problem. Tycker jag. Dessvärre är min lärare av motsatt åsikt.
– Tyvärr hade du inte blivit uppsläppt till uppkörning, konstaterar han.
– Du höll 50 där det var 30 vid Slottsmöllan, körde 65 på en 50-väg och 80 på en 70-väg.
– Det kändes fort i svängarna och du var lite sen i planeringen när du närmade dig trafiksignalerna. När du backade gick det lite väl snabbt och du borde haft mer koll på trafiken runt omkring.
Miki Mirkovic har mer kritik: Jag missade döda vinkeln när jag bytte fil i en rondell och jag motorbromsade inte tillräckligt för att vara en sann miljövän. Men allt var ändå inte eländes, elände.
– Din helhet kändes bra, tröstar Miki Mirkovic.
– Om du inte kört för fort så hade du blivit uppsläppt till uppkörning tack vare din erfarenhet och att du är säker i grunden. Men hade du bara varit 18 så hade du fått vänta.
Alltid något. Kanske var mina argsinta fanjunkarna inte så usla lärare ändå.
