Under sina studier till utvecklingsingenjör på Högskolan i Halmstad har Pia Johnsson-Sederholm hela tiden fått pedagogiskt stöd i form av tolkar, eftersom hon är döv sedan födseln.
Nu när hon läser vidare till en masterexamen erbjuds studenterna att förlägga fem veckors studier inom kursen 3D-visualisering och innovationsprocesser i Shanghai.
– Eftersom man måste betala 15 000 kronor själv är det många av mina kursare som avstår av ekonomiska skäl. Andra avstår av familjeskäl eller annat – men jag vill verkligen ta den här chansen, säger Pia med hjälp av teckenspråkstolken Jeanette Gårblad-Olander.
– Jag tror att det skulle vara bra för min framtid som ingenjör att se hur det fungerar i Kina och lära mig om deras kultur och syn på affärer.
Men för att hon ska få ut något av studierna behöver hon ha med sig två teckenspråkstolkar.
– Tyvärr finns det ingen sådan service i Shanghai.
När Högskolan fick en offert, från en upphandlad leverantör, på 385 000 kronor för två tolkar sade dock lärosätet nej.
– De anser att det blir för dyrt och hävdar att totalkostnaden skulle bli 500 000 kronor, förklarar Pia, som ifrågasätter både beräkningarna och resonemanget.
Hon menar dels att kostnader för resa och boende inte alls är så höga, dels att det faktiskt inte blir dyrare för henne att plugga i Kina.
–I Shanghai skulle jag nöja mig med två tolkar i stället för de tre jag har till vardags i Halmstad – där jag även får skrivtolkshjälp.
Pia anser att frågan om att alla ska ges samma möjligheter ställs på sin spets i det här fallet och har därför vänt sig till Överklagandenämnden för Högskolan.
– Mina krav är högst rimliga. Det handlar inte om att jag vill ha guidning på Kinesiska muren, utan om att jag vill ha med mig det här i min utbildning och mitt cv.
–Problemet är inte att jag är döv, utan att systemet inte fungerar.
Hon har mycket åsikter om att Högskolans timkostnad för tolkar blir så hög, samtidigt som tolkarna själva har relativt låg timpeng.
– Byråkratin kostar för mycket. Om jag startade ett eget företag och anställde en tolk skulle timpriset bli det halva.
Dessutom menar hon att Högskolan i andra sammanhang slarvar med resurserna.
– På grund av alltför sena schemaändringar av lärare tvingades Högskolan i höstas betala 105 000 kronor exklusive moms för 96 beställda tolktimmar som avbokades för sent. Om de är måna om sina resurser borde de undvika sådant.
Pia blev upprörd när hon läste om hur en före detta akademichef på Högskolan tar ut sin ackumulerade forskningstid genom att i fem månader ha med sig familjen till Australien och Nya Zeeland för att göra sin forskning där.
– Trots att han lika gärna kunnat göra den forskningen på hemmaplan är det ingen som har synpunkter på att han har extrakostnader för resor, traktamente och boende på 250 000 kronor.
Att pengarna tas från forskningsmedel som han själv har sökt spelar enligt Pia ingen roll.
– Dels hade pengarna räckt till mer forskning om man inte hade haft extrakostnaderna, dels är mycket av forskningsmedlen också skattepengar.
Planerat avresedatum till Shanghai är den 24 februari. I normala fall har Överklagandenämnden för Högskolan två månaders handläggningstid, men eftersom det är så brådskande ska nämnden försöka att besluta om hennes fall på mötet den 12 februari.
– Får jag inte rätt där ska jag driva det som ett diskrimineringsfall.
