– Jag förstår inte hur ett vitesföreläggande mot oss föräldrar ska hjälpa mitt barn att komma tillbaka till skolan. Det säger mamman till den elev som inte varit i skolan på över ett år.
I torsdags i förra veckan kunde HP berätta att politikerna i barn- och ungdomsnämnden fattat beslut om att vitesförelägga föräldrarna till den elev som inte gått i skolan på hela läsåret. Om inte eleven dyker upp i skolan när höstterminen börjar tickar ett vite mot dem på 600 kronor per dag.
Mamman till barnet är förtvivlad. Hon menar att ett vite inte hjälper situationen.
– Vi vill ju att han ska gå i skolan. Men det är inte så lätt, det har gått så långt att vår son inte har något förtroende alls för skolan längre.
Till saken hör att pojken har autism och selektiv mutism vilket innebär att han i stort sett bara pratar hemma eller i situationer där han känner sig trygg.
– Han är en smart kille som egentligen vill till skolan, men han klarar inte av det. Att han har blivit en så kallad hemmasittare är en följd av att han varit utan rätt stöd i flera år. Han har blivit utbränd och har en enorm ångest av skolan och har väldigt svårt att släppa det som varit, berättar mamman.
Sonen, som i dag är tonåring, hade inga problem att gå till skolan förrän tills för några år sedan. Men skolbyten, personalbyten och placering i en liten klass med andra elever med särskilda behov förändrade enligt mamman den saken.
– En del barn var utåtagerande och min son är väldigt ljudkänslig och klarar inte av att sortera bort alla intryck. Dessutom försökte de tvinga honom att prata.
Sonen började bita på fingrarna och enligt mamman togs detta som ett tecken på att han inte hade det bra hemma. Han placerades i fosterhem.
– Vi fick beslutet hävt i kammarrätten och han fick komma hem igen. Men då hade det gått sju veckor och han mådde inte så bra av detta, berättar hon.
Halmstad kommun har föreslagit en rad åtgärder, bland annat taxiresor till skolan och en timmes undervisning per dag i skolan, men ingenting har hittills hjälpt.
– Det är ju själva skolmiljön som ger honom ångest. Vi kämpar varje dag och någon gång har jag till och med fått med honom till skoldörren, men sen har det varit stopp.
Vad skulle du själv vilja ha för hjälp?
– Jag skulle vilja att han får en skolresurs, en person som är med honom hela tiden. Möter honom när han kommer till skolan på morgonen och är med honom hela dagen. Eller att vi får hjälp via Learnox som är experter på att få hemmasittare tillbaka till skolan. Då börjar man med undervisning via skype men målet är att han stegvis ska kunna komma tillbaka till skolan.
– Jag önskar väl också att kunskapen om autism hade varit större. Min son har ett annorlunda sätt att vara på och se saker på. Till exempel har han aldrig använt jeans för att det gör ont på honom och han klarar inte lappar och sömmar.
I nämndens vitesbeslut står det att ni inte fullgjort era skyldigheter för att få honom till skolan, stämmer det?
– Nej, vi har tvingats avboka möten ibland för att vi har en speciell situation. Men vi struntar inte i vår son, vi vill att han ska gå i skolan.
Skolinspektionen har tidigare använt vite som ett påtryckningsmedel mot kommunen. Två vitesbelopp på sammanlagt 800 000 ligger för beslut i domstol. Det tredje, som var på en miljon kronor, slipper kommunen eftersom myndigheten i sin senaste bedömning ansett att kommunen gjort vad den kunnat med vitesföreläggandet mot föräldrarna som en sista åtgärd.
Men mamman ser inte hur ett vite ska få sonens förtroende för skolan att öka eller få honom tillbaka till skolan.
Hur känner du inför att kommunen förelagt er med vite?
–Det är jättejobbigt. Man känner sig skuldbelagd. Som att det är vårt fel. Men vi vill ju också få tillbaka honom till skolan. Sedan blir man orolig över ekonomin. Vår situation gör att jag jobbar deltid och man undrar hur man ska klara det ekonomiskt.
Mamman, som är medlem i ett nätverk som heter Barn i behov, berättar att sonen är långt ifrån ensam om sin situation.
– Att ha ett barn som inte klarar av att vara i skolan påverkar hela familjen. Många föräldrar har gått in i väggen. Man möts med motstånd, våra barn får inte kosta. Många har tvingats gå ner i tid eller sluta arbeta helt, och ekonomin rasar. Men man ska veta att det inte handlar om att dessa barn inte vill till skolan, utan att de helt enkelt inte klarar av det längre.
