Flickornas berättelser är samstämmiga. Båda berättar om hur en 17-årig pojke, som de först uppfattade som en betydligt äldre man, kom i närheten av dem i äventyrsbadets virvel gång på gång.
Pojken, som var från ett flyktingboende på besök i Halmstad, simmade under vattnet och tog på deras ben, rumpor, på magen och i närheten av brösten. De trodde först att det var av misstag, men när pojken till och med tog ett grepp om den enes midja försvann hennes tvivel och flickorna bestämde sig för att säga till en badvakt.
Den misstänkte pojken pekades dock inte ut förrän en bra stund senare, när han satt tillsammans med andra ifrån flyktingboendet och väntade ute i simhallens entré. Han nekar bestämt till anklagelserna och framhåller att han absolut inte skulle äventyra sin tillvaro med något sådant efter att ha flytt från kriget och kommit till tryggheten i Sverige. Han är övertygad om att han förväxlas med någon annan.
Själva utpekandet har granskats extra noga i utredningen, båda flickorna har fått berätta flera gånger om hur det gick till. Enligt deras uppfattning är det ingen tvekan om vem som tog på dem. De anger bland annat särskilda detaljer kring pojkens frisyr.
Vuxna som var med vid utpekandet beskriver flickorna som ”100 procent säkra”.
Pojken vidhåller dock att det är ett misstag och pekar bland annat på det faktum att han var den i gruppen från boendet som först lämnade bassängen, att han satt ute i entrén efter att han badat färdigt i omkring en och halv timme och väntade på de andra.
Åtalet mot pojken rubriceras som sexuellt ofredande.
