Publiceringen har föregåtts av många och långa diskussioner på redaktionen. Är det rätt att ge utrymme till en person med extrema och rent av farliga åsikter byggda på förvriden fakta och historieförnekelse? Och hur gör vi i så fall det på bästa sätt?
LÄS MER: Nazist delar ut flygblad i Halmstad
Hallandspostens publicering har rivit upp en våldsam diskussion direkt till redaktionen i telefon och på mejl, men också i sociala medier. Den vanligaste reaktionen är att HP inte alls borde ha gett utrymme åt intervjun, och om vi gjorde det borde vi ifrågasatt hans åsikter med tuffare frågor. En vanlig synpunkt är att vi normaliserar nazism och släpper in den i finrummet.
I mitt huvud är en av journalistikens viktigaste uppgifter att på nyhetsplats försöka beskriva samtiden och ganska ofta får vi kritik för att vi inte belyser det svåra och komplicerade, utan endast det som stärker bilden av att allt är under kontroll.
Den här gången grep vi oss an ett ämne som är extremt obekvämt. Mitt ibland oss finns människor som företräder hotfulla och vidriga åsikter fullständigt på tvärs mot Hallandspostens värdering om alla människors lika värde, och det allra enklaste hade naturligtvis varit att låta bli att göra intervjun.
LÄS MER: Expo tvekar inte att beskriva Nordiska motståndsrörelsen som nazister
Men nu tror jag mycket på att om man tar fram trollen i ljuset så spricker de. Jag tror att om fler av oss får klart för oss att nazismen gror runt omkring oss så kanske vi väljer att agera och sätta de goda krafterna i rörelse.
Diskussionen sätter fingret på en av journalistikens svåraste utmaningar, vi vill spegla samhället men det innebär ibland att vi ger röst åt uppfattningar eller grupper som vi egentligen inte vill ska få någon publicitet. Men att tiga ihjäl, titta bort och stoppa huvudet i sanden har inte någonsin varit framgångsrikt.
Det bekymrar mig att diskussionerna runt publiceringen kommit att handla om Hallandspostens beslut och inte om nazism. "Ni borde gjort så här i stället" Och så har vi fått mängder av goda råd om hur vi borde hanterat publiceringen. Ofta utmynnar det i att vi helst inte borde gjort något alls eftersom det finna en risk att "andra" som läser vår text, de som inte begriper så bra, tar intryck och ansluter sig till nazisterna.
Om man däremot ser diskussionen som uppstått i ett mer positivt sken är det uppfriskande, både att tidningen har en sådan ställning att den berör, men också att det tydligt visar att det bland läsarna finns ett starkt engagemang mot krafter som riskerar att påverka det demokratiska samhället.
Det som blev fel i den här publiceringen är att endast den ena av de båda artiklarna fick sådan spridning på nätet. Läser man enbart intervjun med Linus kan jag förstå att man kan dra slutsatsen att "Nu har de gått bort sig på HP". I efterhand har vi bakat ihop texterna så att publiceringen blir mer begriplig.
