Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/2

Lätt att önska medicin hos nätdoktorerna

När Caroline inte kunde få tid hos sin vårdcentral uppmanades hon att i stället besöka ”Min doktor” på nätet. Ett par timmar senare kunde hon hämta ut ett narkotikaklassat läkemedel på apoteket. – Jag fick aldrig prata med någon, utan skickade bara ett formulär med symptom och önskad medicin. Det kändes som att jag diagnostiserade mig själv, säger hon.

Som Hallandsposten berättat i en tidigare artikel så pågår en diskussion kring kostnaderna för läkarbesök på webben och hur de drabbar de olika landstingen. Region Halland har till och med februari betalat 1,3 miljoner kronor till Min doktor och Kry.

Parallellt har det också blossat upp en debatt kring kvaliteten på den vård som webbdoktorerna ger. 

– Det här är ett nytt fenomen och en marknad för kommersiella aktörer. Att man exempelvis skriver ut recept enligt önskemål är helt förkastligt. Det är många patienter som vill ha saker som de inte behöver eller som inte är lämpliga, säger Gösta Eliasson, allmänläkare och ordförande i Svensk förening för allmänmedicin, SFAM, i Halland.

I en debattartikel i Dagens Nyheter riktar SFAM:s riksordförande och ordföranden i Distriktsläkarföreningen skarp kritik mot nätläkarbolagen. De menar att det finns ”en aningslös förtjusning över ny teknik” och ifrågasätter att bolagen finansieras med skattemedel, som ”dränerar en redan underfinansierad primärvård”. Läkarföreningarna hävdar också att det finns bristande kompetens hos nätläkarna och att man inte följer de rekommendationer som finns, bland annat när det gäller förskrivning av antibiotika. 

”Behandling med antibiotika förutsätter en fysisk undersökning av patienten. Det räcker inte med en bild på svalget från en mobilkamera som stöd för diagnos”, konstaterar de.

Patienten Caroline, som vill vara anonym, reagerade själv på att hon inte blev uppringd eller fick ha ett videosamtal med ”Min doktor”, utan att kontakten fördes via mejl. 

– Det fanns möjlighet att skicka med en bild så jag fotograferade mitt svalg med mobilen, men den bilden kan inte ha varit till någon större hjälp, säger hon.

Caroline föreslog själv den morfinbaserade hostmedicinen Cocillana-etyfin, och fick svar via mejl om att hon kunde hämta ut den på närmaste apotek. I läkemedelsdatabasen Fass beskrivs den dock som narkotikaklassad, beroendeframkallande och följs av rådet ”iakttag största försiktighet vid förskrivning av detta läkemedel”.

– Den är ju receptbelagd av en anledning och det finns säkert de som missbrukar möjligheten att få ut den, säger Caroline.

Min doktors konkurrent Kry uppger till Hallandsposten att de alltid har en videokonsultation med patienten och informationschefen Cecilia Gavatin förklarar varför:

– När man endast använder textkommunikation så finns mycket utrymme för misstolkningar. Att läkaren får möjlighet att se patienten, höra tonläge och ställa direkta följdfrågor är oerhört viktigt för att ställa rätt diagnos och sätta in korrekt behandling, säger hon.

Sedan i somras har Region Halland dock ett särskilt samarbete med Min doktor som innebär att vårdcentralerna, i lämpliga fall, hänvisar till dem för att avlasta den egna verksamheten. Samarbetet är ett pilotprojekt och pågår till den 31 mars. 

Gösta Eliasson på SFAM Halland poängterar att han inte generellt dömer ut möjligheten att träffa en läkare via nätet, men att tekniken behöver användas på rätt sätt:

– För dem som har svårt att ta sig till en vårdcentral, exempelvis i glesbygden, är det säkert ett förträffligt komplement. Jag kan också se andra användningsområden, som uppföljning och koll av prickar. Vi har inte haft någon dialog kring detta i Region Halland, men jag skulle gärna se att det bildades en arbetsgrupp där vi allmänläkare fick bidra med den professionella delen. Vi behöver gemensamt tänka till kring hur vi ska använda den nya tekniken, säger han.