Beatrice Hämberg, Glommen, och Rebecca Jakobsson, Varberg: – Vi pratade faktiskt precis om hur mycket ”mäger” det är här nu. Det är morpekanska och betyder fiskmås.Peter Ringström, Falkenberg:– Några Stockholmsbekanta till mig reagerade när jag sa att jag hade cyklat vält, det betyder cykla omkull. Jag bodde i Glommen förut, och när Glommenborna började prata begrep jag ibland inte ett ord.
Beatrice Hämberg, Glommen, och Rebecca Jakobsson, Varberg: – Vi pratade faktiskt precis om hur mycket ”mäger” det är här nu. Det är morpekanska och betyder fiskmås.Peter Ringström, Falkenberg:– Några Stockholmsbekanta till mig reagerade när jag sa att jag hade cyklat vält, det betyder cykla omkull. Jag bodde i Glommen förut, och när Glommenborna började prata begrep jag ibland inte ett ord.

Gränsland som delar dialekten

Upplever du ibland att din vän från andra sidan Tvååker ­pratar en helt obegriplig rotvälska? Eller har du svårt att göra dig förstådd i grannbyn? Det finns en förklaring.

ANNONS
|

I mellersta Halland heter det haspunge, i Sydhalland vespa. På rikssvenska heter det geting. Trots att man bara bor ett par kilometer ifrån varandra kan man ibland uppleva att kompisen från grannbyn inte riktigt förstår en, och det finns en förklaring till det. Lars Grimbeck har tillsammans med Stefan Gustafsson skrivit boken ”Halländska ord och uttryck”. Där tar de upp den så kallade ”Tvååkersgränsen” där Halland delas upp i två kulturområden som bland annat uppvisar skillnader i hur vi pratar. Det är ingen knivskarp gräns utan mer ett brett gränsbälte.

– Det brukar beskrivas som en kulturgräns som inte bara gör avtryck i språket utan också historiskt sett i byggnadsskick, ortnamn och begrepp, ja till och med matvanor. Havrebrödet dominerade förr i söder medan kornbröd åts i norr, säger Lars Grimbeck.

ANNONS

De dialekterna som talas i norra Halland brukar kopplas samman med det som kallas för götamål. Här möter den halländska dialekten sydbohuslänska och västgötamål. Söder om Tvååker, eller Tvauger som invånarna själva säger, hör man i stället dialekter som hör hemma bland de sydsvenska målen. I gränsbältet är det vanligt att blanda influenser från både norr och syd. Men du behöver inte korsa Tvååkersgränser för att dialekten som talas omkring dig ska förändras.

– Om du gör en resa genom det halländska landskapet kan du fortfarande höra stora skillnader i dialekt. Om du kommer till Fagered så talar man på ett annat sätt än i Valinge till exempel. Men de här skillnaderna har tunnats ut under hela 1900-talet, säger Lars Grimbeck.

Att dialekterna har tunnats ut förklarar Lars Grimbeck bland annat med att skolundervisningen har ökat under 1900-talet och när man lärde sig ett officiellt skriftspråk påverkades även det talade språket. Människor som lämnade sin byskola för att gå i skola i staden kunde även bli retade för sitt sätt att tala vilket gjorde att de anpassade sig. Något som vi gör även i dag.

– Dialekter är kulturhistoria som man ska man ta på allvar. Det talade språket som man växer upp med är så oerhört djupt förbundet med ens personlighet. Många, speciellt äldre, har betydligt lättare att uttrycka sig i nyanser om man får tala dialekt. Blir man då skrattad åt kanske man inte vågar säga vad man menar, säger han.

ANNONS

Men även om dialekterna successivt har tunnats ut finns de fortfarande kvar. I Halland lever de starkast kvar i fiskelägen som Läjet och Glommen.

– En teori är att yrkesfiskarna har vårdat dialekten som ett slags yrkesspråk. Man har arbetet och levt tätt tillsammans och på det sättet kunnat behålla dialektala särarter in i modern tid, säger Lars Grimbeck.

ANNONS