Kulturentreprenör och världsfrälsare

Rickard Söderberg är operatenoren och debattören som ser det som sin förbannade skyldighet att använda sin plats i offentligheten och rikta ljuset mot världens orättvisor. Han är sitt varumärke, rösten och åsikterna hans produkt, och han lever sitt företag.

ANNONS
|

– Jag är kulturentreprenör och älskar företagandet. Att vara artist är som att driva vilken näringsverksamhet som helst, jag måste jobba hårt, bygga nätverk och synas, säger Rickard.

Och syns gör han. På operascener världen över, i musikaler, tv-soffor, på tidningarnas debattsidor och i sociala medier. Genomtänkt och kompromisslös. I höst leder han Halmstads lag i tv4:s Körslaget.

– Sången ger mig möjlighet att bedriva opinion för det som är mitt verkliga kall, att rädda den här planeten. Det finns med i allt jag gör.

Rickard Söderberg har försörjt sig på sin röst sedan första året på operaskolan.

– Jag hade turen att hitta en agent som trodde på mig och sedan var det bara att jobba. I början var det skitknackigt, men så fick man ett gig, och så var hyran betald. Det var en riktigt häftig känsla.

ANNONS

Idag är kalendern fulltecknad ungefär ett år framåt. En lyx som är få operasångare förunnat. Men det är inget som kommit gratis.

– Man måste vara beredd att jobba mycket, särskilt de första åren. Jag jobbar fortfarande tolv timmar om dagen, säger Rickard.

– And I love it!

Upp emot 80 procent av tiden går åt till hemsidan och allt annat som det innebär att driva företag, bara 20 procent till att sjunga, öva och lära in texter.

– Det finns så många fantastiska kulturarbetare, som är jättebra på det de gör, men som tror att de kan ägna 95 procent åt sin konstnärliga verksamhet, men det funkar inte så, säger Rickard.

Det svåraste med att driva företag inom kultursektorn, tycker han, är hur andra ser på det.

– Man får ofta höra att du jobbar ju med din hobby, du kan väl göra ett gig bara för att det är kul, eller kan du inte komma och sjunga på vår fest, så får du en chans att visa upp dig. Vilken annan yrkesgrupp skulle man säga så till?

För Rickard Söderberg handlar det inte i första hand om att tjäna stora pengar, utan om respekten för sin yrkeskategori.

– Om jag gör gratisgig så sabbar jag ju för alla unga artister som just har fått f-skatt och försöker skrapa ihop till hyran.

ANNONS

Entreprenörsandan har han med sig från uppväxten, pappa Kjell var företagsledare, och Rickard hittar hela tiden nya projekt som växer och blir en del av företaget. Han fotograferar, skriver, debatterar.

– Jag tänker att nu ska jag slappna av och skaffa mig en rolig hobby, så tar det två år och sedan åker det in på f-skattesedeln.

Att jobba som anställd operasångare intresserar honom inte.

I höst gör Rickard förutom Körslaget bland annat julkonserter med Mia Skäringer och Göteborgssymfonikerna. Till våren är det dags för hans första stora musikalroll i ”Rebecca” mot Nanne Grönvall och därefter Richard Strauss Rosenkavaljeren på Malmö opera. Till det kan läggas regiuppdrag, en ny skiva på väg ut och en fotoutställning.

Det blir mycket jobb och mycket resande, och Rickard drar sig inte för att ta in hjälp. Han har en agent som bokar jobb, sköter auditions och förhandlar kontrakt.

– Faktum är att det oftast ger mer betalt än om jag hade gjort det själv. Det är skitsvårt att sitta och säga ”jag är jäkligt bra, jag vill ha lite bättre betalt”.

En presskontakt sköter media, bokar morgonsoffor och tar fram strategier för varumärket Rickard Söderberg.

Han är väldigt medveten om att han är sitt eget varumärke, från den långa hårmanen och de svartmålade naglarna till rösten och åsikterna. Och han tänker mycket på hur han vill bygga det. Sociala medier är ett viktigt verktyg, han bloggar och twittrar och på facebook och instagram kan man följa honom under namnet @GayTenor.

ANNONS

En stress som följer med jobbet som operasångare är den ständiga oron för att bli sjuk.

– När jag jobbar med en stor föreställning måste jag hålla mig kärnfrisk och i superform. Det är uteslutet att gå på fest när man ska jobba dagen efter. Det är så klart inskränkande mot privatlivet också, men min familj och community är införstådda med att det är så.

Rickard minns tydligt sin första kontakt med operavärlden.

– Jag gick i fjärde klass på Snöstorpsskolan i Halmstad och vi hade friluftsdag, vi skulle ut och sporta. Men jag hade spelat in Bergmans Trollflöjten på VHS och satt hemma och lyssnade. Det var något helt nytt för mig, stort och fullt av kraft. Där och då tror jag att jag undermedvetet bestämde mig för att bli en del av den här världen.

Han sjöng i flickkören hemma i Snöstorp (det fanns ingen annan) och spelade piano på kommunala musikskolan, en fristad där självförtroendet växte.

Hans andra fristad var Kulturhuset i Folkparken i Halmstad.

– Jag växte bokstavligen upp där. Min mamma stoppade två kronor i fickan på mig och släppte av mig, och ville jag bli hämtad så ringde jag från telefonkiosken vid parkens entré. Jag var med i alla deras produktioner och har fortfarande ett särskilt band till de andra som var med där. Den tiden formade mig på ett obeskrivligt sätt.

ANNONS

Rickard tentade av åttan, nian och gymnasiet och som 16-åring började han utbilda sig till pianist på musikhögskolan.

– Jag hade fantastiska vuxna omkring mig, som såg att jag ville ta ansvar och lät mig bevisa att jag klarade det. Det är jag väldigt tacksam för.

Men någonstans på vägen tröttnade han på att sitta ensam i övningsrum, började ta sånglektioner och sökte in till operaskolan i Köpenhamn.

And the rest is history…

Ålder: 38

Bor: I Malmö

Familj: Mannen Anders och två möss, Adam och Steve

Gör: Jag brukar säga så här, operasinger by day and Jedi by night

Utbildning: Pianistutbildning på musikhögskolan i Göteborg och operautbildning vid Det kongelige teater i Köpenhamn. Men det är inte där jag har lärt mig yrket, det har jag gjort genom att kastas ut på scen och jobba

Brinner för: Miljöfrågor, HBT-frågor och kulturfrågor

Kan inte vara utan: Trådlöst nätverk

Drömroll: Det finns två roller som jag älskar att göra och det är Wagners Parsifal och Mozarts Idomeneo. Jag tror de är skrivna för mig

Lyssnar på: På mina låtlistor är det mycket Judy Garland, Doris Day och Barbara Streisand. Jag älskar de gamla fina 50-talssångerskorna, både musikal och jazz

Mat: Anything så länge det är vegetariskt och ekologiskt, förutom möjligen rotselleri.

Dryck: En riktigt bra kopp kaffe. Jag dricker inte öl eller vin, men gärna sprit… fast med mitt jobb blir det väldigt sällan

1990 ”En julsaga” på Kulturhuset i Halmstad. Jag var 15 år och sjöng solo med orkester för första gången. Det var jättestort, jag blir fortfarande väldigt berörd när jag ser videoklipp från den föreställningen.

2000 Då kom jag in på Operaakademiet på Det Konglige teater i Köpenhamn. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv som vid antagningsproven dit.

2008 Första skivan på eget bolag ”The Perfect Man”. Jag kände bara ut med den, kör! Min devis är ”this is good enough”, man kan alltid göra allting ännu lite bättre. Men hade jag inte släppt den då och sett att det funkade, så hade jag inte kunnat ge ut min andra och tredje skiva heller.

ANNONS