Soppa. Ett helt kvinnoliv spelades upp under fredagslunchen för dem som hittat till säsongens första Kultursoppa.
Soppa. Ett helt kvinnoliv spelades upp under fredagslunchen för dem som hittat till säsongens första Kultursoppa.

Kvinnoporträtt inledde Kultursoppan

In the garden. Av: Gunilla Linn Persson. Medverkande: My Holmsten. Kultursoppa, Café Österskans, Halmstad 18/9

ANNONS
|

Jag har nästan älskat ihjäl mig, konstaterar Nilla (Holmsten) när hon inleder höstens första Kultursoppa, ”In the garden”. Och visst har hon älskat, både männen som inte var vad hon trodde och sina blommor.

My Holmsten ger Nilla liv och man glömmer snabbt att man sitter på hårda stolar på Café Österskans som är ny sopplokal för i år. Platsen är för övrigt inget att klaga på, med en välplacerad läktare såg nog de flesta lika bra som de som satt precis framför scenen.

Med varm soppa i magen, passande nog trädgårdssoppa, får publiken ta del av ett kvinnoöde, speglat och stundtals levt genom en trädgård.

ANNONS

Monologen är skapad av författaren Gunilla Linn Persson som tidigare bland annat skrivit manus till ”Skärgårdsdoktorn”. Visst kan man ana hav och saltstänk i föreställningen men mest är den ett innerligt kvinnoporträtt. På ett skickligt sätt får vi följa Nillas liv och kärlekar speglat i trädgården.

Hon drömmer sig tillbaka till tiden då hon hade en trädgård på en ö i havet, den tillvaron som inte var den idyll hon hoppats på. Hon flyr, och de få plantor och minnen hon fick med sig från sin ö planteras snart på en kolonilott.

Där får de stå bredvid hallonbuskar som tillhör en man som vet att vårda dem. Men även kolonilottslivet har en baksida.

Trädgården är naturligtvis en metafor för något annat, men en särdeles lyckad sådan. Nilla vill skapa sig ett liv i sin trädgård, men med årstiderna och relationerna byts plantor och personer ut. Ibland raseras de helt och hon lyckas bara få med sig ett frö. Men vintern varar ju inte för evigt och inte heller Nillas sorg.

Jag tycker oftast att en teaterpjäs där man plötsligt brister ut i sång har en tendens att bli distanserad och krystad. Men i ”In the garden” är det ett passande avbrott som bygger på stämningen snarare än raserar den. Musiken är väl vald och invävd i texten.

ANNONS

Kanske är det för att My Holmsten sjunger precis lagom bra, för mig är hon trovärdig. Såhär sjunger en försmådd kvinna som inte önskar något hellre än att stå med fingrarna djupt ner i jorden.

Premiärsoppan bådar gott inför hösten.

ANNONS