–Julens ritualer är något som vi kan känna igen, pressen att mötas på den här speciella dagen när allt ska fungera perfekt. I den här pjäsen har mycket sopats under mattan, och det behövs inte så mycket för att det ska explodera. Alla karaktärer har en mycket intressant resa fram till dess, säger regissören Stefan Metz på en engelska med mjukt sjungande schweizertysk intonation.
Stefan Metz, som gör sin åttonde föreställning, i Göteborg bor i Madrid men jobbar på olika scener runt om i Europa. Den senaste tiden har han till exempel varit en hel del på Island.
–Jag har inte lika mycket i bagaget när jag träffar människor i andra kulturella omgivningar än de jag växte upp i. Mötet blir mer direkt jämfört med när jag jobbar i Schweiz eller Tyskland, där förstår jag allt och kan diskutera varje komma. Så kan jag inte göra här, det lämnar jag till skådespelarna. Här kan jag jobba i mycket större linjer.
På Göteborgs stadsteater har han varit en återkommande gäst under senare år, han har regisserat klassiker som bland annat Trettondagsafton, Peer Gynt, Don Quijote och Som ni vill ha det.
Förra gången satte han upp mastodontprojektet Bibeln, böckernas bok sammanfattad på fyra och en halv timma.
Men nu är han här med en pjäs av en helt annan karaktär.
–Jag ville göra något som skiljer sig från det jag gjort tidigare. Den stora utmaningen med den här pjäsen är att hitta den underliggande tragedin hos rollpersonerna, alla bär på sorg och motsättningar inom sig. Att göra det trovärdigt, så det inte bara blir ett ytligt skratt, det är det svåraste i komedi.
Det är en vecka före premiären av Alan Ayckbourns komedi när vi tittar in. I scenen som repeteras pågår det saker samtidigt på två håll. Mitt på scenen står en glimmande gran, på ena sidan ett bord dukat för flera, på andra sidan en dockteater. Det hettar till vid dockteatern och plötsligt är det någon som missar en stickreplik och situationen måste tas om.
–En fröjdefull jul är en välskriven pjäs, den är mycket precis i sitt sätt att bygga upp dramat, men ibland går det otroligt fort och det krävs stor koncentration för att få rätt timing. Det är fantastiskt att jobba med skådespelare som jag känner, ibland räcker det med en blick för att de ska förstå vad jag menar.
–Och det är mycket god stämning på repetitionerna. Vi har kul, och så är det inte alltid. Hur resultatet blir är en annan fråga. Men för mig är repetitionsprocessen lika viktig som resultatet.
Alan Ayckbourn lär vara den mest spelade brittiske dramatikern efter Shakespeare som ju Stefan Metz är väl förtrogen med, går det rentav att hitta några paralleller?
–Nja, det är ju väldigt olika stilar och skilda tidsepoker, men det finns faktiskt ett samband: rollfigurernas underliggande djup.
