Unik inblick i sibiriskt läger

Som ung och radikal anslöt sig Pjotr Filippovitj Jakubovitj år 1882 till Folkviljan, en terroristorganisation som ett år tidigare hade mördat tsar Alexander II och sålunda var måttligt uppskattad av myndigheterna. Det dröjde inte heller länge förrän Jakubovitj arresterades.

ANNONS
|

Han dömdes till 18 års straffarbete, och snart var han en av alla dessa som med rasslande fotbojor fick anträda färden till Sibirien. På cigarrettpapper skrev han ner sina upplevelser och kunde så småningom publicera dem med titeln ”I de utstöttas värld”. Den omfångsrika volymen har nu översatts av Kjell Johansson. Det är fascinerande läsning.

Som politisk fånge av god familj är Jakubovitj en något udda figur i sin nya miljö. Han lever tillsammans med brottslingar från samhällets bottenskikt, men han kan aldrig bli en av dem. I deras ögon är och förblir han en herreman – vilket faktiskt tycks förvåna honom, men inte läsaren, något.

ANNONS

För Jakubovitj är allt nytt. De andra har varit med förr. Ständigt nyfiken frågar han ut dem om deras liv och gradvis lär han sig att förstå de kriminellas informella regelsystem, hedersbegrepp och livssyn. Han ryggar inför deras råhet och kvinnoförakt men hänvisar också till de hopplösa miljöer som format dem.

Snabbt tillfrisknar han från den intellektuella sjukan att heroisera brottslingar från folkdjupet. Men han ger inte upp sin tro att det inom varje människa finns ett heligt rum som inget straffsystem får kränka.

Det paradoxala är bara att moderna ”mönsterfängelser” av fångarna uppfattas som de värsta av alla, därför att de anser att strikta och rationella regelsystem berövar dem deras mänsklighet på ett värre sätt än brutala kroppsstraff. Att bli piskad uppfattas närmast som ett slags mandomsprov och skrämmer inte alls som en ensamcell.

För de mest kända dokumentära skildringarna av tsartidens sibiriska fångläger svarar Dostojevskij och Tjechov, och man kan nog tänka sig att Jakubovitj delvis haft Dostojevskijs ”Anteckningar från döda huset” som förebild. Han uttrycker också viss oro för att bli jämförd med sin store föregångare.

Något litterärt mästerverk är det inte heller som han skrivit, även om man anar litterära ambitioner, och det hade vunnit i slagkraft på rejäla strykningar. Men invändningar av det slaget träffar inte riktigt målet, och man får vara tacksam över att Kjell Johansson översatt verket i oavkortat skick.

ANNONS

”I de utstöttas värld” ger oss nämligen unika inblickar i det ryska 1800-talets värld av brott och straff.

Pjotr Filippovitj Jakubovitj: ”I de utstöttas värld” Översättning Kjell Johansson (Bokförlaget Murbräckan)

ANNONS