SVT:s Julkalender 2007, fritt efter Pernilla Oljelunds barnbok Elfrid och Milas riktiga jul, var ovanligt lyckad. Ni minns kanske nioåriga Mila som alltid firat jul själv med sin mamma? Nu önskar hon sig inget annat än ”en riktig jul” precis som vanligt, minus den radhusgranne mamman blivit kär i. Till sin hjälp får hon Nordpolens lataste tomtenissa Elfrid, helt oförmögen att uppfylla julönskningen. En del av serien utspelar sig bland tomtarna i Nordpolen, vilket liknar upplägget i det här danska juläventyret.
Här är familjen Jul med mamma polis, pappa lärare och de tre barnen totalt julfixerade, laddar tidigt med gran och pynt. Yngste sonen Hugo är bästis med en tomtenisse: Pixy, men råkar ha sönder hans magiska tomtekula. Pixy förlorar därmed sina krafter, får skägg och börjar snabbt åldras i förtid. Nu måste syskonen Jul åka till tomtarnas land för att ställa allt till rätta innan Pixy dör.
Trots fantasifulla miljöer, en portal till ett annat land (här grannens garage), magi som får människor att förstelna och magiska djur är det här ingen ny Narnia. Den klämkäcka musiken, de beskäftiga barnen och det tillrättalagda tonfallet förstärker känslan – åtminstone för en vuxen – av kommersiellt koncept. Lika fyndigt som i En riktig jul, Julen är stulen och andra rafflande julsagor blir det aldrig.
