Svår resa med hoppfullt slut

ANNONS
|

Hur är det att lämna ett land och möta ett nytt, okänt? Vad kan avgöra hur den upplevelsen blir? Frågorna kring vilka Sassa Buregrens och Maud Mangolds nya bok ”Kokongs långa resa” kretsar är angelägna i vår tid då många människor tvingas fly eller lämna sina hem.

Också här har umbäranden en gång i tiden fått människor att bryta upp och söka en ny trygghet, en inspirationskälla till temat i ”Kokongs långa resa” är emigrationen till USA på 1800-talet.

Berättelsen tar sin början i ett gulaktigt land. Där går någon med tunga kliv och med ett knyte tätt mot kroppen. Knytet hamnar på ett tåg och så småningom i ett blåaktigt land, ett land, en plats, som inte är hemma. Där är det ovant och knepigt. Stinsen som tagit Kokong till sitt hem har konstig kostym och hans hem luktar ludd och hemsk parfym.

ANNONS

Själv är Kokong, ja vem är Kokong? Och var kommer varelsen ifrån?

Berättelsen om det lilla livets svåra, stora resa bär sig själv, är inte snärjd av sitt budskap. I stället andas den djupa tag, blåser ut sin medmänsklighet och lyhördhet och viskar att det finns sätt för oss människor att ta hand om varandra.

Sassa Buregren och Maud Mangold står tillsammans bakom idén och arbetar också tätt tillsammans med text och bild. Maud Mangolds rimmade text har flyt och känns skön att läsa högt. Bilderna är mjuka och uttrycksfulla. Det känns att boken om Kokong är frukten av ett nära samarbete där två duktiga konstnärer kompletterar och respekterar varandra.

När Kokong har kommit fram till resans ändstation får den lilla varelsen taggarna utåt. Kokongs rädsla speglas i ilskan. Han ”fräser och spottar värre än fem igelkottar”. I en av de konstiga röda bollarna som hänger i granen, speglas hans arga, arga öga. Men när alla sover är han vaken och kan inte glömma. Han ska ”räkna till hundrafem hela den långa vägen hem”.

Kokong drar sig undan. Men stinsen ger inte upp utan drar kärleksfullt tillbaka honom igen. Till sist vågar han, då bjuder han på en bit av sin färgglada tygdräkt och pryder kattens svans och jag känner mer och mer att det är en underbar och viktig bok jag håller i min hand.

ANNONS
ANNONS