Deppigt. Kristoffer Appelquist blandar personliga tankar om släkten med absurda idéer om vad han vill göra resten av sitt liv.
Deppigt. Kristoffer Appelquist blandar personliga tankar om släkten med absurda idéer om vad han vill göra resten av sitt liv.

Kristoffer Appelquists kriser blir lyckad stå upp-show

I ”Kristoffer Appelquist är död” omvandlas sorg, kriser och pinsamheter till (fläckvis absurd) humor. På fredag kommer föreställningen till Halmstad – och så här tyckte vår recensent när Kristoffer intog scenen i Varberg för några veckor sedan.

ANNONS
|

Jag vet att det låter konstigt, men jag gillar arga personer. Nej, inte i verkligheten, men på scen och i tv. Det har jag nog gjort ända sedan jag som liten såg Monty Python-sketcher och ”Pang i bygget” med en John Cleese i högform.

Att jag inte är ensam märks på Varbergs teater, när Kristoffer Appelquist låtsas ringa Försäkringskassan och vråla ”Igelkottsfitta”.

Kanske är det tryggheten att det bara är en rollfigur som beter sig illa som gör att vi kan skratta åt någon som bryter den sociala koden? Roligt är det i alla fall.

I stå upp-showen ”Kristoffer Appelquist är död” –som ges på Halmstads teater på fredag, den 8 april – är gubbilskan ett återkommande inslag, som utlopp för en annan stark känsla: sorg. Teorin är att män som borde vara ledsna, men inte vågar eller kan, byter tårarna mot skrik.

ANNONS

Den 41-årige, skånske komikerns lösning är att hitta vemodiga, sentimentala låtar som får igång gråten. En höjdpunkt är när de ”förlorar laddningen” och han ger sig på Hasse Andersson för hans ”Änglahund” och mamman i dansbandsballaden ”Den stora dagen”.

Sorg etableras direkt som föreställningens röda tråd, med Kristoffer Appelquists minne av att ha skrattat åt ett mikrofonstativ under sin farmors begravning. Han berättar även om sitt deppiga år där tjejen gjorde slut, barnen flyttade hemifrån och han hamnade i en 40-årskris komplett med en så kallad ”bucket list” (vad man vill hinna göra innan man dör).

De allvarligare avsnitten, som tankarna riktade till Appelquists biologiska pappa – som hade drogproblem och dog ung– balanseras av absurt komiska idéer.

Kristoffer håller högt tempo och får ut mycket av varje ämne. Jag skrattar åt hans planer på att skapa ett världsomspännande pannacotta-brödraskap och göra en rekordlång tipspromenad med 10 000 frågor, trots att jag redan har hört honom prata om det i podden ”Till slut kommer någon att skratta”.

I ”Parlamentet” framställer Kristoffer Appelquist sig oftast som en högerliberal kritiker av den svenska modellen med en jämförelsevis stor offentlig sektor och ett starkt skyddsnät. Det var också ett tema i hans soloshow ”Drömmen om Amerika”, som 2013 gästade Varberg och även Halmstad – där för övrigt hans morföräldrar växte upp –men i år lyser politiken med sin frånvaro.

ANNONS

Själv har jag har minst lika roligt när samhällskritiken har bytts mot en personligare ingång.

Kvällens inledande komiker Petrina har numera sitt andranamn Solange som artistnamn i stället för efternamnet Karlsson. Jämfört med både Appelquist och de humorprogram i P3 som har gjort henne känd, kör hon fler och kortare skämt på scen.

Det blir väldigt mycket chockhumor, som ska få publiken att skratta genom att gå över gränsen till det osmakliga i ämnen som rasism, pedofili och sexuellt våld. Bara enstaka saker går hem i Varberg och jag roas mer av spaningarna om emojis i olika hudfärger och de medvetet barnsliga ”Vad är det för likhet mellan”-påhitten.

ANNONS