En vårdag 2011 vaknar Hitler upp i centrala Berlin. Till en början fattar han inte att tiden har gått; det sista han minns är att han befann sig i bunkern med Eva Braun. Med stor förvåning blir han varse att staden inte ligger i ruiner.
Den första mänskliga kontakt han får är med en kioskägare, som imponeras av Hitler men tror att han är en imitatör. Den forne diktatorn får chansen att vara med i en tv-show och hans kommentarer och tal tolkas som satir och ironi. Via Youtube blir han ett fenomen och han inser att det nog ska kunna gå att vinna kriget, trots allt.
Timur Vermes debutroman ”Han är tillbaka” har sålt i 900 000 exemplar sedan den kom ut i Tyskland och kommer att översättas till 32 språk. Det är en bitvis hysteriskt rolig bok, där Hitlers politiska galenskap blottas men inte uppfattas av alla dem som följer och hyllar honom på Youtube.
I ”Han är tillbaka” är det Hitler själv som berättar och författaren har medvetet jobbat med språket, för att få det liknande det som förekommer i ”Mein kampf”.
Det är krångligt och byråkratiskt och inte alltid helt lätt att ta sig igenom, men ger samtidigt en autencitet som inte skulle varit möjlig med ett lättflytande språk.
Det jag vänder mig emot är bristen på ett slut av historien. Å andra sidan är det kanske just avsaknaden av detta som är det mest skrämmande och det som får skratten av fastna i halsen.
Han är tillbaka och allting kan hända en gång till. Den här gången med god hjälp av modern teknik och ”internätet”. Och människor har inte lärt sig någonting på alla de här åren.
