Nu är det äntligen dags för Eurovision Song Contest. I kväll är det den första semifinalen, och den som inleder hela alltet är vår egen Robin Bengtsson. Och det kunde inte bli mycket bättre.
Han har startnummer ett, och det blir alltså han som sätter standarden för övriga låtar som kommer. Och det tjänar han på. Hans nummer är ett av dem som sticker ut mest. Han inleder, precis som i Melodifestivalen, bakom kulisserna och tar sig sedan in på scen där rullbanden väntar på honom och de fyra dansarna (som nu också sjunger).
Robin har en låt som, om man gillar den, så gillar man den direkt. Och det är viktigt i de här sammanhangen. Som den nörd jag är har jag självfallet lyssnat och tittat på alla årets låtar om och om igen, men för merparten av tittarna blir kvällens semifinal den första gången man tar del av nåt av bidragen. Och jag minns hur det var i Robins deltävling i Mellon i vintras. Direkt från första sekund vad jag hooked på ”I can’t go on”, och det höll i sig hela vägen. Så kommer det nog att vara för många europeiska tittare också, där någon gång strax efter klockan 21 i kväll. Att Robin dessutom efterträds av en skrikig georgisk kampsång gör det inte sämre.
Så många storslagna nummer får vi heller inte se i kväll, så när som på medryckande saxspelare från Moldavien och en halvnaken montenegrin som svänger med en stor fläta. Så på showkontot vinner Robin. Däremot blir det många vackra röster, bland annat från Australien och Tjeckien. Förbered er på många ballader.
Men brukar inte Sverige tro högt om sig själva? Tänk om det blir som 2010, när Anna Bergendahl inte tog sig till final? Ingen risk, skulle jag våga säga. Anna hade en dussinballad som inte stack ut någonting, alltså raka motsatsen mot årets bidrag. Sverige ska gå vidare, så är det bara. Det säger inte bara jag, utan såväl europeiska fansajter som bettingbolagen.
Robin är en person som förtjänar att det ska gå bra för honom. Jag har träffat honom flera gånger under våren, och oavsett om jag har pratat med honom inför Mellon, direkt efter segern, eller under förberedelserna inför Eurovision så har han alltid varit samma person. Alltid lika ödmjuk, genomtänkt och trevlig, men ändå med ett tydligt mål om att vilja vinna och göra det bästa han kan. Artister som både är bra på scen, men ändå jordnära, är den bästa sorten. Och det är verkligen Robin Bengtsson. Att tro på sig själv, men ändå inte se ner på andra, är en viktig egenskap för att få folkets röster runt om i Europa.
Dock tror jag inte att det kommer räcka för slutseger. Årets storfavorit Italien, som inte går in i tävlingen förrän på lördag, kommer att bli för svår att rå på. Men med en snygg show, medryckande låt och rätt mentalitet så kommer Robin Bengtsson att göra ett fantastiskt jobb, och jag tror absolut att han kan kamma hem Sveriges femte pallplats sedan 2011.
Sedan finns det mycket annat roligt att se fram emot i år. Rumänien bjuder på en blandning mellan rap och joddling, San Marino kör 70-talsdisco, Lilla My uppträder för Litauen och mina personliga favoriter från Estland tar oss med till Shakespeares Verona. Kort och gott, allting kan hända i Eurovision, och nu drar det igång, med den roligaste veckan på hela året. Jag har längtat, och det kommer bli så kul det här. Nu kör vi!
Se också: Rankning av alla 42 bidragen
