Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Soran Betner 1 foto Martin E
Superhjälte. I ”En skam för Sverige 2” låtsas Soran Ismail att han köpte en Bananaman-dräkt av misstag när han ville leka Batman med Magnus Betnér.

Magnus Betnér & Soran Ismail | En skam för Sverige 2

Ståupp-recension

En skam för Sverige 2

Falkhallen, Falkenberg, den 19 oktober (även Halmstads teater den 20 oktober)

Soran Ismails lugna, nedtonade snack, med pauser där skratten får växa fram medan komikern bara tittar menande på publiken, är en skön kontrast mot Magnus Betnérs härligt aggressiva svada – som mer bygger på jabb-jabb-knock.

Att showen ”En skam för Sverige 2” görs av två smarta och samhällsintresserade ståuppare med helt olika energi på scen, är ett plus. Men det tänker jag på först efteråt.

På plats i Falkhallen i Falkenberg slås jag i stället av en annan motsättning. Och den handlar mer om yrkets förutsättningar. För på ett sätt har ståuppkomiker en fördel om de turnerar och inte bränner sina skämt i tv eller på Youtube.

När Magnus Betnér väl har kommit på, skrivit ner, testat, ändrat, repat in (nästan ord för ord) och finslipat avsnittet om hur den brittiska popstjärnan Adeles sångtexter verkar tyda på att hon har ett minst sagt osunt förhållande till sin ex-pojkvän, så kan han roa en ny publik varenda kväll i veckan. Så skicklig är han.

Samma gäller Soran Ismails generationsjämförelse, där 40- och 50-talisternas uppfostran av 60/70-talisterna i sin tur har lett till att 80/90-talisterna har blivit emotionellt curlade och dåligt utrustade för att hantera exempelvis när de känner sig kränkta.

Samtidigt har genren en inbyggd fälla, eftersom humor till stor del uppstår i överraskningsmomentet. Oväntade ordval, absurda kopplingar, lustiga mentala bilder och andras ologiska tankevurpor lockar till skratt – första gången.

Andra gången du hör samma skämt blir det ofta bara ett leende.

Därför blir ”En skam för Sverige 2” inte lika rolig för mig som har sett duon köra delar av materialet i ”Badjävlar” (två kvällar) och Betnér dessutom ytterligare en gång på Kulturkalaset i Göteborg.

Jag såg med viss spänning fram emot mellanakten, där komikerna till skillnad från förra turnén står på scen samtidigt. Men inledningen är väldigt trevande.

Upplägget är att Soran ska hetsa sin ovillige kompis och kollega att göra något utanför de traditionella ståupp-ramarna, som att prata med förvrängt ljud. De utlovade improvisationerna lyser med sin frånvaro när Betnér pratar profylax, men bilderna på emojis och katter går hem.

Lyftet kommer när Soran tar på en superhjältedräkt och de gör en kort dans till Bonnie Tylers ”Total eclipse of the heart”. Slapstick i buskisens huvudstad är aldrig fel.

Den blågula seriefiguren Bananaman skapades för övrigt som en parodi i England 1980 och lär bli mer känd om planerna på en musikal och långfilm blir verklighet.

På sina egna 40 minuter har Magnus Betnér hunnit avverka allt från fulla ryssar på solsemester till sin hatkärlek till Kungen, med en kort avstickare till clownattacken i Tvååker (som han tror är påhittad).

Avsnittet om alla konstiga och onödiga temadagar (typ semikolonets dag) är lite långt och ojämnt, men innehåller toppar som att man självklart får köra en guppy i mikron på Djurförsökens dag.

Efter pausen blir Soran ett komplement bland annat när det gäller synen på rasism, där han vägrar att ta en offerposition, med hänvisning till att hans föräldrar har haft det så mycket sämre, utan att klaga.

28-åringen från Knivsta har nästan en psykologs framtoning, men svingar vilt mot både religioner och folkgrupper. Till den som blir kränkt säger han ”Det går över”.

Soran Ismail gör även en intressant distinktion mellan yttrandefrihet och rättigheter och exemplifierar med två verkliga fall:

• Du får vara emot abort, men har du valt en utbildning och anställning som barnmorska kan du inte vägra att utföra ingreppet.

• Vi kan inte förbjuda burka, men vill du jobba i skolan behöver barnen kunna se dig i ögonen och då får du byta kläder eller yrke.

Avslutningen blir lättsammare, med en titt på elaka eller obegripliga barnsagor från Japan respektive Kurdistan.

Att showens titel ”En skam för Sverige 2” inte har ett tydligt samband med innehållet gör inget när komikerna är så här proffsiga.

MEST LÄST