Nyligen flög Alice Bah Kuhnke till Sydafrika och Lesotho, för att möta ministrar ur ländernas regeringar, träffa Alma-prisvinnarna PRAESA, sydafrikanska filmskapare med mera.
Tillbaka från resan och en riksdagsdebatt senare är ministern ännu helt uppfylld av det hon kallar ”en både omtumlande och viktig” resa.
– Det var inspirerande och samtidigt djupt omskakande. Jag hamnade direkt in i laddade samtal om rasism, apartheid, kulturarv och identitet med allt från kulturministrar till civila aktivister. Även om vi har en helt annan historia här är det uppenbart att också Sverige håller på att bli ett allt mer polariserat land.
Vad visste du om sydafrikansk film?
– Inför mötet med filmskaparna fick jag visserligen ett gediget underlag som jag satte mig in i, men innan dess visste jag inte tillräckligt mycket. Jag visste till exempel ingenting om att det förs delvis liknande diskussioner bland filmarna där som här om representation, jämställdhet, vems berättelser som får berättas och hur filmen i framtiden ska finansieras.
Vad vet du nu?
– Det var väldigt givande att höra hur diskussionerna fördes och se de likheter och skillnader som finns. En stor skillnad gäller förstås finansieringen. Att vi i Sverige har en statlig finansiering som 2017 kommer att öka med ytterligare 235 miljoner kronor till totalt 435 miljoner, var något de sydafrikanska filmarna knappt ens kunde ta in. De tyckte att jag skulle tala mer om den saken med deras kulturminister.
Varför får vi så sällan se sydafrikansk film i Sverige?
– Det är en intressant fråga, det är många länders filmer som vi saknar här. Distributörerna har en förkärlek till amerikansk och brittisk film, och ser också ett stort publikintresse. Men jag tror att det går att väcka publikens smak även för annat, och där spelar filmfestivalerna en oerhört stor roll.
I helgen invigde du Göteborgs filmfestival. Vilka frågor är av högsta prioritet för dig?
– Den framtida finansieringen. Det jag hela tiden lyfter fram, hela anledningen till att vi nu gör om finansieringen och satsar på en statlig filmpolitik, nämligen att vi vill ge mer pengar till svensk film. Och att vi vill att fler ska få komma till tals, och få mer inflytande, från filmproducenter till make up-artister och manusförfattare.
Kommer du alltså att lova mer pengar till svensk film?
– De pengarna har vi redan aviserat i höstbudgeten. Av den framgår det att staten nästa år skjuter till ytterligare 235 miljoner jämfört med 2016. För mig gäller det att förklara för skeptikerna att detta är en förbättring och inte en försämring. Jag försöker stämma i bäcken och tycker att jag upprepar mig hela tiden.
Vilken var din starkaste filmupplevelse 2015?
– Dokumentären Förvaret. Trots att jag har ägnat mycket av min tid i livet i olika frivilligorganisationer som volontär, bland annat just på förvar, förstod, såg och kände jag saker under den filmen som jag behövde påminnas om. Den bekräftade min övertygelse om hur viktig kampen är just nu för alla människors lika värde.
