Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Göteborg nästa. I helgen ska Annika Widholm besöka bokmässan i Göteborg, för första gången som författare. ”Det ska bli kul att vara på ’den andra sidan’. Jag ska stå i Berghs monter och gå på spännande föreläsningar.”, säger hon.

    Spännande debut om ensamma Ella

    Som tonåring i Halmstad bestämde sig Annika Widholm för att satsa på skrivandet. 20 år senare kommer hennes debut, barnboken ”Stenhusets hemlighet”.

    Någon ser en Indiana Jones-rulle och bestämmer sig för att bli arkeolog. En annan fascineras av en spännande match på Örjans vall och börjar nöta frisparkar. En tredje får en inspirerande pianolärare och börjar klia elfenben dag ut och dag in.

    Många kan spåra sitt yrkesval tillbaka till en specifik händelse. För Annika Widholm, journalist, redaktör och före detta Halmstadbo, var ögonblicket när hon i nian på Brunnsåkerskolan fick tillbaka en uppsats i svenska.

    – Jag hade skrivit om en tjej som var dansös och låg på sjukhus. Min svensklärare gav mig högsta betyg, det var enda gången jag fick en femma! Det fick mig verkligen att börja skriva, säger Annika som den här veckan har lämnat sitt Stockholm för att under helgens bokmässa i Göteborg stå i Berghs monter, förlaget som publicerat debutroman ”Stenhusets hemlighet”.

    Då Annika just nu ändå har tjänstledigt från arbetet som redaktör på tidningen Barnens framtid passar hon på att hälsa på sin pappa i Steninge några dagar. När tidningen träffar henne på stan är hon något förtryten över att favoritkafét från tonåren, Ulles fik, inte längre finns kvar.

    – Jag satt alltid där och skrev när jag gick på gymnasiet, säger hon på vägen till ett favoritkafé som finns kvar: Skånskan.

    ”Stenhusets hemlighet” är en frukt av Annika Widholms två stora laster, skrivandet och läsandet. Redan som tioåring började hon författa spöknoveller och under studietiden drygade hon ut kassan genom att sälja noveller till veckotidningar som Hemmets Jounal och Året runt. Och som liten måste Annika ha varit varje barnbibliotekaries dröm då hon slukade böcker på löpande band. Nyligen berättade hennes kusin om ett födelsedagskalas där Annika snart lämnade saften och tårtan.

    – Jag hade gått upp och satt mig på mitt rum och läste, haha. Man kan säga att min bok är en hyllning till alla de barnböcker jag läst.

    Favoritförfattarna var och är Michael Ende och Maria Gripe, båda kända för att skriva i genren magisk realism där verkligheten flätas ihop med fantasin. I ”Stenhusets hemlighet” finns också drag av detta, då huvudpersonen Ella i sina drömmar flyttas till en annan tid men på samma plats, drömmar som tycks henne bli mer och mer realistiska.

    – I magisk realism får verkligheten ett gåtfullt skimmer, och en markör för den här genren är ofta att berättelsen utspelar sig i två parallella världar där själva ramverket utspelas i verkligheten. Det är det som skiljer genren från fantasy. I min bok är den andra världen en dröm som man kan uppfatta som en fantasivärld – eller bara just en dröm. Det får läsaren själv avgöra.

    Boken rivstartar med att Ella bryter upp från sin tillvaro i staden och flyttar med modern ut till ett gammalt stenhus på landet. Ella får det svårt att anpassa sig till sitt nya liv: hon kan inte relatera till sina nya klasskamrater, huset med dess omgivningar är mystiska och otäcka och mamman går helt upp i sitt nya arbete, tillsynes obekymrad om när Ellas pappa ska lämna staden och flytta efter. Huvudpersonen blir något av en ensamvarg och flyr allt längre in i böckernas värld, och snart kommer drömmarna.

    – Jag ville skriva en spännande bok som inte är en deckare, handlar om vampyrer eller spöken, en bok jag själv skulle ha uppskattat som liten, säger Annika Widholm som ansträngt sig för att rollfigurerna ska upplevas som verkliga och inte klyschiga.

    – Ella är lite ensam i skolan men inte mobbad eller utfryst. Och Jacob, killen hon blir kompis med, gillar arkeologi och är lite knubbig men är ändå den coola killen på skolan. Jag vill inte skriva någon på näsan.

    Många som någon gång flyttat i barndomen kan känna igen sig i Ellas vilsenhet och frustration efter uppbrottet från staden. Men Annika, som flyttade med familjen till sommarstugan i Vilshärad när hon gick i nian, gör det inte:

    – För mig var det faktiskt tvärtom, jag tjatade på mina föräldrar att vi skulle flytta hit.