I höstas återvände Louise Pennys kommissarie Gamache till Sverige efter ett par år i kylan. Bokserien lanserades i Sverige för snart fyra år sedan av Wahlström & Widstrand och redan första året kom de två första böckerna i serien ut. Den tredje kom året efter men sedan hände inte mer.
Med tanke på att författaren vid det här laget skrivit elva böcker om den skarpsinnige och sympatiske kommissarien (han introducerades redan för tio år sedan i hemlandet Kanada) blev det en frustrerad väntan innan Modernista alltså tog upp stafettpinnen och gav ut Ett förbud mot mord.
Deckarna utspelar sig i Three Pines, en liten fiktiv by i Kanada, befolkad av en samling excentriska människor vars bekantskap Gamache gör redan i första boken. I den på ytan så fridsamma byn finns, precis som på alla andra ställen, även mörka krafter och förvridna sinnen som gör att Gamache och hans kollegor tvingas återvända gång på gång.
Det låter antagligen lite som Morden i Midsomer men i så fall måste man jämföra med Caroline Grahams litterära förlaga och inte med den vattentunna tv-serien. Som i de allra flesta deckare av den här mer lågmälda typen är det karaktärerna som är den största behållningen och Louise Penny ligger absolut i framkant när det gäller att skildra människor på ett sätt som gör läsningen extra lustfylld. ”Ett ansikte som börjar lägga sig till ro efter ett innehållsrikt liv”, är ett exempel på hur hon på beskriver en person. Visst blir man glad av en sådan formulering?
Ett förbud mot mord utspelar sig på ett anrikt värdshus där paret Gamache befinner sig för att fira sin bröllopsdag. Övriga gäster tillhör samma familj och när en av dem mördas sker det på ett sätt som är praktiskt ogenomförbart.
Den slutna världen med ett begränsat persongalleri och en snillrik polis som lyssnar, iakttar och lägger ihop ledtrådar påminner en hel del om Agatha Christies Poirot, uppdaterad till 2000-talet.
Redan i vår kommer nästa bok i serien, Ett ohyggligt avslöjande, även den här gången genom Modernistas försorg.
En annan favoritförfattare som blev utan svenskt förlag är Stephen Booth. Jag har hållit andan sedan Redan död kom ut på Minotaur (nu nerlagt) för ett par år sedan, och i mars nästa år kan jag äntligen andas ut när Forum ger ut Bron. Då får jag äntligen veta hur Ben Cooper tacklar det besked hans kollega Diane Fry tvingas ge honom.
Förlagen borde verkligen tänka sig för innan de släpper en författare (och trogna läsare) vind för våg. När jag hittade den franska författaren Fred Vargas hos W&W för snart tio år sedan blev jag mycket nöjd. Men efter tre böcker tog det roliga slut. Tack och lov förstod det lilla förlaget Sekwa abstinensen och har sedan 2012 givit ut sex böcker om kommissarie Adamsberg. En sjunde kommer i april nästa år.
Det blir en vår att längta till.
