Utställningen ”In the house”, som öppnar i Hamnmagasinet i dag och visas till och med den 26 februari, kretsar kring hus, men också kring människor.
Den är uppdelad i två delar, som bland annat skiljs åt genom färgsättning. Den ena är mer realistisk och visar hus utifrån, medan den andra består av inomhusmiljöer.
– Hus är viktiga för människor och utstrålar olika saker. Tänk på hur ett ödehus har dött och blivit läskigt när människorna har försvunnit, säger Henrik Stenberg.
Just ett nutida ödehus i skogen finns på den mörka bilden ”Urban explorers 2”.
– Jag har använt mig själv som modell för de medelålders män som blir skrämda av figuren i dörröppningen. Det är meningen att man inte ska veta om det är deras kompis eller en okänd varelse. Huset har eternitplattor och ska vara som hämtat ur en kioskdeckare eller B-skräckfilm, förklarar Stenberg.
Till vänster om ödehuset hänger ”I havsbandet”, som visar en skärgårdsmiljö från slutet av 1800-talet, där personer ur överklassen vilar och spelar kort utanför en stor villa.
Till höger syns ”Golden retriever”, som också får ett djup av fåglarna i förgrunden, och har en hund framför 1970-talsvillan.
– Jag är fascinerad av sådana hus. De är långa och bruna och ser ut som ett stort skepp. Jag växte upp i ett radhusområde i Västerås, men hade kompisar som bodde i sådana villor, säger Henrik, som är född 1975 och numera bosatt i Laholm.
Hans hustru Frida Talik är konstnärlig ledare på Teckningsmuseet och deras barn Linnea och Lisa är åtta år respektive snart fyra.
På väg till den andra avdelningen passerar vi en miniatyrstad i trä, som känns amerikansk med sina skyskrapor och går att studera ur många vinklar.
Här finns även en bild av en slottsliknande 1600-talsbyggnad.
– Jag gillar en tät känsla och kände att målningen behövde något speciellt. Därför gjorde jag himmeln rosa. En blå himmel hade öppnat upp för mycket. Jag vill även ha ett djup både bildmässigt och innehållsligt.
Fler udda och spännande färgval finns i serien av bilder med ansikten i små rum.
– Jag vill släppa loss, så att det inte blir realistiskt. Färgskalan är onaturlig, men atmosfärskapande och människor trängs i ett slags offentliga lokaler, fortsätter Henrik och avslöjar att många personer har verkliga förebilder, som Putin, Fridolin och gamla filosofer.
Att Henrik Stenberg delar namn med en landslagsman i innebandy är han förresten medveten om.
– Ja, det är väl han i Storvreta. Han dyker alltid upp när man söker på mitt namn på nätet…
