– För mig är det som att komma hem. Och så blev jag lockad av att få spela Nils Poppes Soldat Fabian Bom – det kändes nytt, fräscht och roligt, säger hon.
t har gått fyra år sedan Annika Andersson senast spelade fars på Vallarnas friluftsteater i Falkenberg. När vi träffas på utomhusscenen för en intervju kan man lätt förstå varför hon väljer att återvända.
Bakom oss rinner Ätran fridfullt förbi, alla träd och buskar bjuder på en generös grönska och det doftar härligt av rhododendron. Och i små stunder av tystnad i vårt samtal, när Annika artigt låter min penna fara färdigt över blocket, hörs en symfoni av fågelkvitter.
– Det är helt fantastiskt här med utomhusscenen, alla kulörta lampor och bodar, det är svensk sommar. När jag har tillfälle försöker jag komma lite tidigare, innan allt drar igång, och sätter mig på scen och tar en kopp kaffe. Det är liksom guldögonblicket, säger hon.
Alla i gänget bakom sommarfarserna är goda vänner och att jobba ihop är både tryggt och roligt, säger Annika.
– Det är en speciell känsla att få spela här, det är lugn och ro och man har hållit på så länge så allt är otroligt välorganiserat. Det är inte längre ”oj, nu har vi inte den här grejen”.
Det var också på Vallarna som allt började. Om man inte räknar med de två åren som hon spelade med i pappas uppsättningar hemma i Mårdaklev förstås – vilket ju faktiskt var orsaken till att hon hamnade på Vallarna.
– Min pappa hade en lokalrevy och när jag gick första året på gymnasiet var det en tjej som hoppade av. De hade redan börjat repa och fick panik och frågade om jag ville vara med, berättar Annika som då inte stått på scen tidigare.
I orkestern satt Krister Classon och Stefan Gerhardsson som tio år senare ringde upp Annika och ville ha henne i en roll till Vallarna, där de skulle spela fars för första gången.
Efter gästspelet i Mårdaklev hade Annika inte återvänt till scen och ”det fanns inte på kartan” att hon skulle göra något liknande igen.
– Jag hade mest jobbar i affär, att spela revy var inget man hade som yrke där jag kommer ifrån. Jag var gravid med vårt tredje barn när Krister ringde och tänkte ”det här händer ju inte”. Allt kändes jättemärkligt, som en utopi, och jag var mest rädd för att jag skulle skämma ut mig inför hela Falkenberg, berättar hon.
Att hon slutligen tackade ja ska maken Tomas och hennes pappa Tore Wallnedal ha all cred för, tillägger hon.
– De sa ”prova”. Och min man som jobbade mycket tyckte det var bra för då måste han vara lite ledig, säger Annika och skrattar.
Det första året på Vallarna följdes av ytterligare två och Annika ler åt minnena.
– Att få jobba med Jojje Jönsson, Siw Carlsson och Tina Leijonberg var jättestort. Det var som att upptäcka något som man omedvetet har längtat efter i hela sitt liv. Det är inte många som får vara med om det som vuxen.
Efter tre år på Vallarna började Annika synas både här och där. Hon spelade fars med Thomas Petersson, gjorde tv med Stefan & Krister och blev ett välbekant ansikte i Time out.
Sedan har det bara rullat på och lite då och då har Annika alltså återvänt till Vallarna.
– I år ska det bli extra kul eftersom jag ska jobba ihop med Mia Poppe (Nils Poppes dotter, reds anm). Vi hade aldrig träffats innan och det måste jag säga att hon är en förtjusande människa.
Årets föreställning på Vallarna är en omarbetad version av Nils Poppes Soldat Fabian Bom
– Nils Poppe är ju en institution, det är så positivt, glatt och raskt på något vis. Det blir också värdefullt att Mia är med på scen. Hon har otroligt mycket Nils Poppe i sig, de är så lika i rörelser och sättet att visa saker på.
Medan Mia spelar sjuksyster Gabriella har Annika tilldelats en helt nyskriven roll och spelar Fabians (Jojje Jönsson) syster Ulla-Britta.
– Soldat Bom är ordentlig och plikttrogen och hans syster är precis tvärtom, som ett yrväder. Det är en väldigt rolig roll att göra, säger Annika och delar med sig av ytterligare ett smakprov från föreställningen.
– I en scen spelar tre militärer tre olika slags idioter. Det är riktigt kul.
Samma dag som vi träffar Annika ska hon iväg och repa i tennishallen inte så långt från Vallarna.
– Det är skönt att få repa inomhus. Är man utomhus är det lätt att hela ensemblen är sjuk när det är dags för premiär, säger Annika och skrattar.
Föreställningen har premiär den 2 juli och spelas fram till mitten av augusti. Sedan är det hög tid för Annika att kasta sig in i nästa projekt – relationskomedin Minns du mig? på Lisebergsteatern tillsammans med Thomas Petersson. Premiär blir det den 22 september och suget efter biljetter har varit så stort att man fått sätta in 16 extraföreställningar.
– Det är märkligt i den här branschen för man vet inte alltid vad det är som gör att folk blir intresserade. Kanske är det delvis för att jag och Thomas jobbar ihop igen, men jag tror också att den här pjäsen lockar på ett vis som inte vanliga pjäser gör, säger Annika.
I Minns du mig? spelar Annika och Thomas ett gift par som har det bra och fått allt de önskat sig i livet. Ändå är de inte helt nöjda.
– Det är liksom inte så fantastiskt som man tänkt, man sitter där och tittar på varandra och känner ”vad fan nu, det här var inte roligt alls”.
Men roligt ska det väl bli?
–Ja, det ska det. Jag älskar vardagskomik och är helt övertygad om att hade man fått vara en fluga på väggen hemma hos precis vilket par som helst så hade man haft vansinnigt kul utan att de haft en aning om det.
På lediga stunder hänger Annika gärna med på åttaårige sonens repetitioner.
– Han ska vara med och spela i Kålle Gunnarssons barnteater, de spelar Pippi i år och han ska vara skjutgalne Gunnar. Det är fantastiskt skoj.
Annars tillbringar hon gärna fritiden hemma, eller vid favoritstranden ett stenkast från bostaden.
– Jag är väldigt hemmakär, säger den trogna Falkenbergsbon som nästa år passerar en av många milstolpar i livet.
– Det är lite svårt att tro att man snart är 50, men jag har förberett mig genom att i flera år tänka att jag är i 50-årsåldern. Det är bara så förbannat roligt att leva så jag vill inte börja tänka på att jag har levt längre än jag har kvar. Jag får nog börja motionera så att jag hänger i lite längre, säger Annika och ler.
Lite om: Annika Andersson
Ålder: 49 år.
Bor: I Falkenberg. Uppvuxen i Mårdaklev i Svenljunga kommun.
Familj: Maken Tomas Andersson och barnen Caroline, 26, Carl-Oscar, 25, Alexander 21 och Wilfred 8.
Bakgrund: Har bland annat jobbat som receptionist på Ullareds camping och som kassörska på Gekås. Gjorde sin scendebut i pappas nyårsrevy i Mårdaklev 1986 och stod 1996 för första gången på scenen på Vallarnas friluftsteater.
Karriär (i urval): Har spelat i otaliga revy- och teateruppsättningar. På tv har hon synts i komediserier som Full frys, Hon och Hannes och Hjälp! samt medverkat i lekprogrammen Time out, Parlamentet och Så ska det låta. Har även haft roller i Åsa-Nisse - Wälkom to Knohult och The Stig-Helmer story.
Priser: Har varit nominerad till teaterpriset Guldmasken sju gånger, och fått det tre gånger.
Annikas tre utflyktstips i Halland
Grimsholmens naturreservat i Skrea: ”Det är så otroligt fint att gå omkring där.”
Göstas café i Steninge: ”Det är helt fantastiskt där det ligger vid havet. Man kan ta en fika och sen gå ner och bada och fiska krabbor.”
Fotboll: ”Lyft röven ur soffan och gå på en match. Ta med en kaffekorg och hela släkten och åk dit en timme före avspark, se det som en utflykt.”
Fakta om: Soldat Fabian Bom
Bygger på Nils Poppes kultfigur Fabian Bom, den plikttrogne stinsen i Trämåla som sadlar om till soldat för sin kärlek Gabriellas skull.
Första filmen kom 1948 och det gjordes därefter ytterligare fem filmer.
Vallarnas version av Soldat Fabian Bom har premiär den 2 juli och spelas sedan tisdag till söndag fram till den 13 augusti.
I rollerna syns, förutom Annika Andersson, Jojje Jönsson, Mia Poppe, Siw Carlsson, Mikael Riesebeck, Sara Axelsson, Mikael Ahlberg, Ola Hedén, Niclas Strand och Kent Vickell.
Manus är skrivet av Lars Classon och Jojje Jönsson. Regissör är Ulf Dohlsten.
