Klädsam. Inger Edelfeldt har skrivit en novellsamling där vissa klädesplagg är i det närmaste magiska talismaner.
Klädsam. Inger Edelfeldt har skrivit en novellsamling där vissa klädesplagg är i det närmaste magiska talismaner.

Plaggen har viktig roll i noveller

ANNONS
|

Jag är inte en person som lägger någon större vikt vid kläder, åtminstone inte mina egna. Men inte ens någon som jag kan bortse ifrån att kläderna vi bär säger något om oss. Liksom kläderna vi drömmer om att bära, kläderna vi en gång bar och kläderna som valts ut till ett särskilt speciellt tillfälle. När Inger Edelfeldt återkommer till novellgenren är det med en samling som utgår från just kläder. Varje plagg är laddat med känslor och i vissa fall förväntan. För kläder kan ju göra så med oss. Vi tar på oss en gul broderad hippieklänning och förvandlas till någon annan en stund. Kläder håller oss varma och torra då vi behöver det, men de kan också innebära en ny identitet.

ANNONS

Men någonstans där blir det problematiskt. För var går gränsen mellan en människa och hennes kläder? Finns det inte alltid en disharmoni mellan yta och innehåll? Ett visst plagg kan förstärka något vi vill att andra ska tro om oss, men kan vi sen leva upp till de förväntningar som skapats? Kläderna kan hjälpa oss att skapa en bild av oss själva, men kan de egentligen förändra oss i grunden?

Det här och flera andra frågor väcks i Edelfeldts noveller. Vissa av plaggen i novellerna är i det närmaste magiska talismaner som bär löften om bättre tider för de som bär dem. Andra är bara plågsamma påminnelser om att de bästa tiderna redan flytt och allt som återstår är trådslitna rester.

Inger Edelfeldt är i Kläderna ovanligt vardaglig. I sitt författarskap har hon oftast rört sig kring figurer i utkanten, de udda personligheterna med ett rikt inre liv. I Kläderna är figurerna mer ordinära.

Edelfeldt skriver som vanligt med stor precision. Det är lätt och flytande, men samtidigt intelligent och tankeväckande. Hon har humor också, även om den oftast drar mot svart.

Samlingens tio noveller bjuder inte på något direkt motstånd. De är lätta att läsa, lätta att ta till sig och väcker också en hel del igenkänning. Hur många av oss har inte ett dyrt gammalt plagg hängande i garderoben som verkar omöjligt att göra sig av med, trots att det nästan aldrig används?

ANNONS

Novellens natur är ju förstås att vara ett kort klipp ur verkligheten. Där finns inte plats för långa utsvävningar och förklaringar.

Ändå tycker jag att Edelfeldt lämnar läsaren lite för fort i en del av novellerna. Ibland får jag känslan av att de börjar just där de slutar. Men det är förstås också ett inte helt okänt grepp inom novellkonsten.

Kläderna lämnar mig med en lust att gå och inventera min egen garderob, nu när jag fått tjuvkika in i så många andras. Jag undrar vad jag kommer att hitta där? Och vad mina kläder egentligen säger om mig?

Norstedts

ANNONS