Nour El-Refai talar ljust om mörka saker

ANNONS
|

Kan en depression vara komisk? Det är tveksamt, men nog väcker ordleken ”komisk depression” nyfikenhet och inte minst lockar ett sådant uttryck betydligt mer publik, än den torra diagnosen kronisk depression.

Komikern Nour El-Refai, som slog igenom för tio år sedan i humorprogrammet ”Raj raj”, har nämligen en hel del ångest och mörker som hon vill dela med Halmstadpubliken.

Men som stand up-komiker vill hon förstås presentera det jobbiga på ett mer roligt än deppigt sätt. Och vi går inte rakt på den heta gröten under den första timmen, tvärtom vaggas publiken in i trygghet och skratt genom El-Refais trevliga och självklara sätt att ta plats på scenen. Det är småroligt för det mesta, samtidigt som den beska samhällskritiken är ständigt närvarande.

ANNONS

Med rötterna i ett annat land ser Nour El-Refai hela sitt liv som ett ofrivilligt demonstrationståg; från hopbuntningar med terrorister i barndomen till dagens förväxlingar med sångerskan Laleh.

El-Refai skämtar med en styng av allvar om hur hennes skådiskarriär har präglats av "blatteroller" i diverse svenska deckare, men att hon som kvinna också kan satsa på den "kvinnliga motspelarrollen", där de enda kraven är att man är anorektisk och gör allt med en aura av kåthet. De två alternativen räckte förstås inte för Nour El-Refai, som istället slog sig in på de manliga arenorna där stand up-scenen är en av dem.

Via ett uppskattat inpass med bildspel på temat att katter är små as närmar vi oss depressionstemat. För även om El-Refais två katter tycks bajsa på golvet och välta ut mat av ren djävulskap så är det de som har räddat henne under de mörkaste stunderna. Det, och regniga dagar, för "när himlen är grå känns det som att världen bär lite av min sorg".

"En komisk depression" tillåts vara riktigt mörk ibland, som i berättelsen om fäderna som slutade älska och släktingarna som blev kvar i kriget. Andra gånger får omvärlden välförtjänt kritik för rasism, fördomar och snäva kvinnoideal. I dessa seriösa bitar presenterar El Refai sina erfarenheter och betraktelser med behärskning och skärpa. Det väcker tanke snarare än känsla, insikt snarare än medömkan.

ANNONS

Uppgiften att avdramatisera sin depression tar sig El-Refai an utan att fastna i flams och trams och på samma avväpnande sätt som när hon lyfter på tabun kring kvinnokroppar och sex.

Det svåra och mörka får finnas där, utan att varken överdrivas, romantiseras eller gömmas undan. För alla besökare som själva någon gång har känt på psykisk ohälsa är Nour El-Refais föreställning en välgörande, rolig och upplyftande igenkänningskur.

ANNONS