Alois Brunner var under andra världskriget ansvarig för att 136 500 människor från Österrike, Slovakien, Grekland och Frankrike deporterades till och dödades i Auschwitz. Enligt Eichmann, mannen som organiserade förintelselägren, var Brunner ”en av de bästa” och enligt judiska vittnen den mest hänsynslösa. Men han dömdes aldrig för krigsbrott i Tyskland efter kriget, han förväxlades med en namne och kom undan med falska papper. Och 1954 dök han upp i Damaskus.
Nu har Ericson/Wallstén i flera år grävt i arkiv, läst rapporter, tidningsartiklar, brev och böcker och rest runt och intervjuat människor med anknytning till Brunner för att försöka kartlägga hans liv efter kriget. Mycket av informationen är vag och motsägelsefull, men fram träder ändå en märklig historia som vidgas till att omfatta så väldigt mycket mer än bara Brunner och sträcker sig ända fram i vår tid.
I Damaskus arbetade Brunner som agent och rådgivare till underrättelsetjänsten och som tack för hjälpen fick han skydd av regimen. Hela världen jagade honom medan Syrien inte låtsades ha någon kännedom alls om honom.
Han handlade också med vapen och han lär även ha tjänstgjort åt BND, tyska underrättelsetjänsten, liksom hundratals andra gamla nazister, framkommer det i de gamla dokumenten.
Stundtals utvecklas historien till en spännande thriller med förlupna nazister i roller som agenter som arbetat både för tyskar, britter, fransmän, ryssar och amerikaner, sålt upplysningar och vapen, agerat infiltratörer, sysslat med utpressning och så vidare.
Underrättelsetjänsten i ett flertal länder visar sig alltså ha haft samröre med nazister, terrorister och jihadister varav många varit dömda och efterlysta i sina hemländer, medan de har levt gott i främmande land, med arbetsgivarens goda minne.
Boken har ett ovanligt upplägg med många, korta eller längre återgivna textstycken ur olika dokument där många uppgifter är återkommande. Men perspektiven varierar beroende på vem som uttalar sig. Sanningen är mångsidig. Det är som ett pussel där läsaren själv får dra sina slutsatser och där ingenting tycks givet. Men Mannen från Damaskus bjuder på en flod av information och ur den har Ericson/Wallstén vaskat fram de allra största förbrytarna.
