Utställningen ger axplock ur denna rika produktion. Keramik ställs vid måleri, grafik, glas, porslin och textilier. En böljande linje håller snyggt ihop presentationen och återkommer gör en lång serie av Tyra Lundgrens självporträtt, vilka på något vis vakar över helheten.
Vi står här inför bilden av en elegant kvinna med stolt hållning och en blick som inte ger vika. Färg och form agerar med påtagligt personligt och sakligt uttryck men även i samklang med tidens influenser. Det är en intressant samling porträtt och de skänker nerv åt helheten.
Att se de små keramiska fåglarna samlade har sina kvaliteter bara det, och utställningen lyckas få ett samspel mellan de olika teknikerna.
Jag fastnar lite extra vid förarbeten till den stora stenreliefen ”Märkeskvinnor” från mitten av 1940-talet (placerad i nuvarande Frans Schartaus gymnasium i Stockholm). I en stor relief, sammanfogad av hanterbara delar, ser vi svenska föregångskvinnor, som på olika sätt gjort avtryck i vår historia. Där förekommer Elin Wägner, Ellen Key, Selma Lagerlöf och den heliga Birgitta.
I samband med utställningen utgavs nyligen en biografi om Tyra Lundgren, skriven av konsthistorikern Marika Bogren. Boken förstärker ytterligare bilden av den inte minst internationellt aktiva formgivaren och konstnären.
Fram träder en målmedveten kvinna med rötter i det borgerliga Djursholm. Redan i barndomens samskola fanns både Elsa Beskow och Alice Tegnér bland lärarna och i sin dagbok skrev Lundgren som ung flicka (1912): ”Då jag läser om konstens mästare vem än det är så grips jag av en så oändlig ärelystnad att bli så stor så berömd så, så…”
Mot det målet bar det. Med en grundlig utbildning på Tekniska skolan (dåvarande Konstfack) följt av Konstakademin bar det ut i världen och yrkeslivet.
Hon blev en av de svenskar som vid början av 20-talet gick på André Lhotes målarskola i Paris. Snart kom hon att verka som frilansande formgivare på olika porslinsfabriker i Europa, med bostad och ateljé i både Italien och Frankrike. På 1930-talet formgav hon även glas i Venedig.
I samband med andra världskriget kringskars möjligheterna att åka ut i Europa och Tyra Lundgren fick stanna i Sverige. På Gotland hade Tyra Lundgren sin gård Bredkvie att återvända till, och i Visby finns också hennes stora fågelskulptur i brons placerad i Almedalen.
Biografin berättar om denna målmedvetna resa. Författaren påtalar själv svårigheten att balansera boken om Tyra Lundgrens omspännande verksamhet. I den faktarika och beskrivande boken saknar jag också lite av en levande bild, där hennes gärning förankras i sin tid.
Tyra Lundgrens konstnärskap är ett fascinerande möte med en målinriktad och stark yrkeskvinna med Europa som arbetsplats. Ett liv i konsten som har sin plats i vår historia.