Men det hindrade inte att fredagens största konsertpublik hade trotsat vädrets makter och tagit sig den lååånga vägen ner till den stora scenen.
Bara för att dränkas av regn och – John Norums blytunga gitarr-riff, trots att ljudet klippte i fuktiga ledningar.
För det som gör att Europe fortfarande kittlar drygt 30 år efter genombrottet är dynamiken och mixen av 80-talets hitbaserade allsångshårdrock – som fick Norum att då lämna bandet – och omstartens betydligt råare, karga metal anno 2000-tal.
Europe vågade att förnya sig genom att välja den svåra vägen, vilket fick gamla Europe-fans att upptäcka den nya musiken och nya Europa-fans att upptäcka bandet på plattor som ”Start from the dark”, ”Last look at Eden” och den två år gamla ”War of kings”.
Kanske bäst återgivet i just titellåten ”Last look at Eden” där versens råa, taggiga metalriff lyfter med den storslagna refrängen.
Men den breda publiken vill förstås helst höra hits som ”Rock the night” som Joey Tempest också presenterar efter den tunga öppningen med ”War of kings” och ”Hole in my pocket”.
Det skiljer nästan tre decennier mellan dessa låtar, men herrarna på scenen är desamma. Tempest, Norum, Mic Michaeli på keyboards, John Levén på bas och Ian Haugland på trummor.
Tidsresan fortsätter med ”Scream of anger”, den äldsta låten i setet från 1984, som tycks ha boostats med ny energi som följs av den nämnda ”Last look of Eden”.
Men inte en Europe-konsert utan några feta powerballader förstås och med ”Carrie” studsar allsången mellan regndropparna.
En tillfällig svacka med den ganska ointressanta ”Firebox” omvänds snabbt med ”Let the good times rock” innan nästa ballad, den här gången den snygga ”New love in town”.
Sedan kommer en av aftonens höjdpunkter; den geniala ”Ready or not” med sina snart 30 år på nacken där gitarrfiguren mellan sångpartierna driver själva låten.
Tempest jonglerar med mickstativet, Norum briljerar på gitarren och bandet tar konserten i mål med ”Nothin’ to ya” och säkra kort som ”Superstitious” och ”Cherokee” med ny allsång innan boogien ”Days of rock’n roll” sätter punkt.
Och jodå – det blir ett extranummer också. Den som alla egentligen har hört till leda men som ändå får alla att ”go bananas” när fanfaren ljuder i ”The final countdown”. Sedan är det slut. Då slutar det regna.
