– Det är min viktigaste roll, hittills, säger hon.
Det känns nästan otäckt när Emmi Christensson ställer sig vid en tre-fyra meter hög pyramid av köksstolar, bakom scenen på Malmö Opera. De ser ut att kunna rasa när som helst, över den 27-åriga halländskan.
Men det är ingen fara. Stolpyramiden är förstås rejält monterad av proffsiga dekorbyggare.
– Det är en barrikad som vi har i föreställningen, när studenterna gör uppror, säger Emmi.
Hon har ledigt från repetitionerna under några timmar på eftermiddagen. Men scenarbetarna sliter för fullt och kör bland annat runt en gigantisk fläkt medan koreografen Roger Lybeck provar små danssteg, ensam mitt på scenen.
Alla jobbar de inför premiären på ”Les misérables” den 16 september.
– Just nu känns det som om vi har bra kontroll, men det kommer förstås att bli nervigt och pirrigt mot slutet. Så är det alltid, säger Emmi.
Hon bor för tillfället i en av Malmöoperans lägenheter och har repeterat ”Les misérables” sedan slutet av juli.
– Det är intensivt, vi tränar klockan 10-15 och 19-22 varje dag, säger Emmi som har fått en drömroll: hon spelar flickan Cosette (en roll som hon delar med Mathilda Ahnell) som tas om hand av musikalens huvudperson, den före detta straffången Jean Valjean.
– Cosette är ung och sjunger med en hög sopran, vilket passar mig perfekt.
Hur högt kan du gå?
– Jag klarar väl ett trestruket F. Eller G.
I rollen som Cosette har Emmi ett hemligt kärleksförhållande med studenten Marius (spelad av Philip Jalmelid).
– Det är lite som Romeo och Julia. ”Les misérables” är musikalermas musikal och har allt: kärlek, krig, svek, död..., säger Emmi som redan under uppväxten i Vessigebro fick ett speciellt förhållande till berättelsen.
– Vi hade en video med en jubileumskonsert för ”Les miserables” som jag ofta tittade på, och jag lärde mig några av sångerna.
Emmi har pysslat med musik så länge hon kan minnas. Pappa Roland spelade klarinett och saxofon, storasyster Malin sjöng – hon är i dag operasångerska – och Emmi började med cello, sång, piano och gitarr vid kulturskolan i Falkenberg.
– Dessutom höll jag på med flera sporter.
Det låter svettigt, och det blev inte lugnare när Emmi gick musiklinjen på Sturegymnasiet i Halmstad, och samtidigt var med i kören Nova Cantica och stråkensemblen vid Kulturskolan i Halmstad.
Vad hände om du fick en ledig kväll? Bröt du ihop av tristess?
– Nej, jag tyckte nog det var rätt skönt, säger Emmi med ett skratt.
– Men jag har alltid gillat att jobba mycket och vara en del i ett större sammanhang.
Emmi har också uppträtt i många år, bland annat i flera uppsättningar av regissören Kålle Gunnarsson, och har i stort sett haft jobb hela tiden sedan hon gick ut Balettakademien i Göteborg 2007.
Det första uppdraget efter skolan var att spela Liesel, den äldsta dottern von Trapp i ”Sound of music” i Stockholm, med bland andra Pernilla Wahlgren och Tommy Nilsson.
– Det var speciellt att arbeta med så många etablerade artister, och jag undrade vad lilla jag gjorde där. Men alla vi inom teatern är väl små människor som i ett visst läge får allas blickar riktade mot oss – och det finns något inom mig som njuter av den känslan.
Emmi stortrivs med sitt jobb, men visst kan pressen vara hård.
– Jag vet inte vad jag ska göra när ”Les misérables” är färdigspelad i februari nästa år, och det är tufft att behöva provspela inför varje ny roll. Det gäller att inte tappa viljan, för sådant lyser igenom.
En annan sida av Emmis tillvaro är det ständiga flyttandet. Hon har en lägenhet i Stockholm men bor där hon för tillfället spelar, vilket bland annat har inneburit Karlstad, Oslo och Malmö under de senaste åren.
– Det går bra, jag har inget som binder mig. Det blir svårare om jag får familj, men jag har i och för sig många kollegor som klarar av att leva på det viset.
Du får väl helt enkelt bli så bra och känd att du själv kan välja spelplats.
– Det är en bra idé, säger Emmi med ett skratt.
Är rollen i ”Les misérables” din viktigaste, hittills?
– Ja, det får man säga. Det gäller att ta chansen, göra ett så gott jobb som möjligt och hoppas att det leder till fler spännande utmaningar, säger Emmi Christensson.
Les misérables är en av tidernas populäraste musikaler och har setts av nästan 60 miljoner människor runt om i världen. Musikalen är skriven av Claude-Michel Schönberg, musik, Alain Boublil, libretto och Herbert Kretzmer, sångtexter.
Historien, som bygger på romanen ”Samhällets olycksbarn” (1862) av Victor Hugo, inleds år 1815 när straffången Jean Valjean friges och bland annat tar hand om den lilla flickan Cosette. Han jagas hela tiden av polischefen Javert.
På Malmö Opera regisseras ”Les misérables” av Ronny Danielsson och rollerna spelas av bland andra Dan Ekborg och Peter Harryson. Emmi Christensson delar rollen som Cosette med Mathilda Ahnell, och på Emmis hemsida emmichristensson.com kan man se vilka kvällar som hon spelar.
Ålder: 27 år.
Familj: Pappa och två systrar.
Bor: Lägenhet i Stockholm – men just nu i Malmö.
Drömroll: ”Det finns flera men en av dem är Christine i ’Fantomen på operan’”.
Kuriosa: Emmi sjöng i flera år nationalsångerna vid fyrnationsturneringarna i fotboll i Falkenberg, vilket ledde till ett erbjudande om att framföra båda nationalsångerna vid EM-kvalmatchen Sverige-Island på Råsunda 2007. ”Det var extra nervöst. Jag fick fågelbajs på mig och måste åka tillbaka till hotellrummet och fixa till mig, och det var väldigt laddad stämningen på arenan. Men det gick bra och jag har för mig att Sverige vann stort” (helt rätt Emmi, resultatet blev 5-0 och målen gjordes av Marcus Allbäck (två mål), Anders Svensson, Olof Mellberg och Markus Rosenberg).
