Tre veckor och 500 meter. Mer än så skilde det inte mellan kusinerna Mariette och Jenny Hansson när de växte upp. Tre veckor efter att Jenny föddes på nyårsafton 1982 tittade nämligen Mariette fram. Och 500 meter, längre än så var det inte mellan familjernas hus i Harplinge. Därför blev det naturligt att de båda flickorna alltid lekte och umgicks, och var bästa vänner. En vänskap som även överlevde att den ena flyttade till andra sidan jorden som femåring.
Jennys pappa arbetade för Nordiskafilt och blev erbjuden jobb i Japan, och familjen flyttade med. I en tid utan sociala medier lyckades de ändå fortsätta kontakten, berättar Mariette.
– Vi var flitiga på att brevväxla. Jenny skickade japanskt lösgodis, som kändes exotiskt för mig som barn. Jag minns särskilt något med skum utanpå och kola inuti.
Brevväxlandet fortsatte under alla år. Ibland var det bara några rader, ibland långa texter, och även inspelningar med videokameror, samt telefonsamtal. Alltid var temat hur mycket de saknade varandra, berättar Jenny.
– Jag hade min fasta punkt i Harplinge, och var där på sommaren och ibland på julen. Det var alltid det som jag såg mest fram emot, att få träffa Mariette. Och vi sprang mycket på Börjes konditori, där farmor chefade på den tiden. Vi smög bakom disken och snodde godis efter stängning. Jag tror nog hon visste om det, men hon sa aldrig nåt.
Musik har alltid varit viktigt för kusinerna, med flera gemensamma nämnare, säger Mariette.
– Du hade en bluesperiod som du fick in mig lite på. Och vi gillade båda Anouk. Och New Kids on the Block! Jag var så avundsjuk när du fick gå och se dem live i Tokyo.
– Ja, min stackars pappa fick stå där med tusentals skrikande flickor omkring sig, minns Jenny.
Även Melodifestivalen fanns närvarande, men det var inte bara Mariette som satt som klistrad varje år. I Japan tittade Jenny:
– Din pappa skickade alltid en inspelning med Melodifestivalen på vhs, så vi kunde titta på finalen. Ett par veckor efter alla andra.
Åren i Japan blev fler och fler, och Jenny hade bott där i 15 år innan det var dags att flytta hem till Sverige. Och efter att ha gått i engelsk skola i alla dessa år har Jenny varit ett självklart stöd åt Mariette när det gäller tips om låttexter på engelska.
– Hon är så bra på språket. Jag brukar ringa och bolla idéer med henne. ”Kan man säga så här”, och liknande.
Så började det i år också, när Mariette skulle knyta ihop texten till nästa års Melodifestivallåt. Men den här gången gick det lite längre än vanligt.
– Jag skulle skriva text, och Jenny hade så många bra förslag att till slut fick hon bli en av låtskrivarna, skrattar Mariette och vänder sig mot sin kusin:
– Så nu får jag inviga dig i den här roliga mellovärlden!
Jenny har haft ett band tidigare, och skrivit mycket musik, men har inte vågat satsa fullt ut. Många texter har bara blivit liggande. Men stödet från kusinen har gjort att Jenny nu börjar tro mer på det hon gör.
– Jag har alltid varit rädd för vad folk ska tycka om min musik. Men jag fick en kopp av Mariette, med noter på. Väldigt enkel, inget speciellt egentligen. Den dricker jag mitt kaffe ur varje dag, och varje gång blir jag påmind om att det kan gå.
– Men du är alldeles för bra för att dina låtar ska ligga undangömda i byrålådan.
– Nej, nu är du för snäll.
– Nej, det är så, insisterar Mariette. Nu har Jenny kommit ut som låtskrivare, och det känns jättekul att ha fått peppa henne i det beslutet.
Tillsammans med Eurovision-vinnarna Thomas G:son och Peter Boström (som skrev Loreens segerlåt från 2012, ”Euphoria”) samt Johanna Jansson slutförde de bidraget ”A Million Years”.
– Det är en riktigt bra poplåt, med mycket energi som jag blir glada av, säger Mariette.Den går inte att jämföra med ”Don’t stop believing”. Denna gången ville jag testa något annat. Det kommer att bli ett snyggt scenframträdande, med dansare och allt.
– Ja, det är nog den poppigaste låten du någonsin har gjort.
Förra gången Mariette tävlade i Melodifestivalen, 2015, blev det succé direkt med en tredjeplats.
– Det var lite otippat att jag skulle sluta trea. Men den låten är väldigt bra, med budskap om hopp, ett snyggt nummer…
– ...och du som artist. Publiken gillade dig, det måste man komma ihåg, inflikar Jenny.
– Tack…
– Du är en bra artist, med ett utseende och stil som man kommer ihåg. Det har också betydelse.
Med den tidigare succén följer att visst tryck på att det ska gå bra även denna gång. Men båda tjejerna är målmedvetna.
– Det finns ju olika anledningar till varför man är med i Melodifestivalen. Det är ett fantastiskt fönster att visa upp ny musik på. Men det är så jäkla kul, det är den största anledningen till att jag är med igen. Och vi siktar högt. Jag vill vinna!
– Jag har gjort min insats. Jag får väl öva på vinkningen till när jag sitter där och de presenterar låtskrivarna, säger Jenny och skrattar.
– Åh, att vi ska få göra det här tillsammans, det blir så kul! säger Mariette.
Mariette i Melodifestivalen 2015, med låten "Don't stop Believing".
Lite om: Mariette Hansson
Ålder: Fyller 34 den 23 januari.
Bor: Stockholm
Familj: Flickvän. Mamma, pappa och bror.
Gör: Artist och låtskrivare.
Favoritmellolåt: ”Keep on walking” (Salem al Fakir, 2010)
Lite om: Jenny Hansson
Ålder: Fyller 34 i morgon på nyårsafton.
Bor: Harplinge
Familj: Sambo, döttrarna Selma, nio år, och Ragna, som fyller två år i januari.
Gör: Högstadielärare i SO och engelska, låtskrivare.
Favoritmellolåt: ”Don’t stop believing” (Mariette, 2015)
