Samtliga konstnärer använder naturen som utgångspunkt men gör sina personliga tolkningar av både flora, fauna och människans spår i naturen. Genomgående är den omsorg och precision med vilken man förhåller sig, och inte minst den tecknande handens skicklighet.
Utställningen visar också på hur konst och vetenskap tar hjälp av varandra. En av konstnärerna, Elisabeth Binkiewicz, är verksam som vetenskaplig illustratör på Naturhistoriska riksmuseet. En teckning kan innehålla så mycket information att det skulle krävas en tjock bok för att återge det sedda i ord. Arbetet bygger på att man på att man behärskar tecknandets hantverk perfekt.
I utställningens första rum möter vi Elisabeth Binkiewicz makalösa illustrationer. Precisionen och skönheten gör mig i det närmaste andlös. Här förmedlas, med hjälp av det sedda i ett mikroskop, detaljer av en mygga, en blomfluga, eller kanske trollsländan fångas i sin fulla prakt.
Det sägs att för att klara detta krävande arbete krävs att man är i mycket god fysisk form och balans. Minsta darrning eller ostadighet gör arbetet omöjligt.
Johanna Karlsson visar även hon intresse för det finstilta i sina teckningar. Hon avbildar detaljer i naturen och låter dem laddas med nytt innehåll i sina större dimensioner. Nya perspektiv och nya former tillåts framträda när blicken koncentreras mot detaljer.
Det nära och innerliga perspektivet löper för övrigt som en röd tråd genom utställningen. I Peter Köhlers verk speglas det till exempel i ”Witchcraft”, en flera meter lång och smal tuschteckning. I ett sammanhängande myller av vegetation och varelser tycks det oväntade vara ständigt närvarande.
Sverre Malling, inbjuden från Oslo, för oss i sin tur in i en sagolik värld där växter och djur varsamt porträtteras. Men så vid närmare betraktande ser vi förgängelse och surrealistiska små krumsprång. Här ligger dödskallen plötsligt på blommans blad, från påfågelns långa stjärtfjädrar ryker det lätt och någon har tänt sin lilla lägereld mitt på skallbenets apex.
Roger Andersson visar verk ur sin illustrerade ABC-bok ”Letters from Mayhem”. Även här till synes mjukt och naturlyriskt, men inget är bara vad det synes vara. Här figurerar tomma konservburkar, cigarettfimpar och diverse annat skräp, som en del given del av naturens struktur.
I Jeff Olssons storslagna landskap vistas både djur och människor, alla sysselsatta med sitt. Storskogen som omger dem agerar mer stämningsskapare än konkret miljö. Den verkar vara full av skeenden, alla med sina avskilda små berättelser.
Någonstans mellan teckning och akvarell befinner sig Bianca Maria Barmens bilder. Mellanrummen, spännigsfälten mellan figurer och objekt, laddar hennes sparsmakade berättande i bild. Lite senare i vår, den 6 juni, invigs den skulptur av Bianca Maria Barmen som ska ha sin plats utanför Teckningsmuseet.
”Tecknare i undervegetation” visar att teckningen har en given plats i dagens samtidskonst, i berättandet från vår tid, men även att den med stor hantverksskicklighet fyller en viktig plats i vetenskapliga sammanhang.
Med naturen som gemensam nämnare får vi vyerna vidgade, och bakom denna otroliga utställning vilar genomgående handens drivna skicklighet.
Teckningsmuseet i Laholm
Till och med 29/8
