Alexander Archipenko (1887-1964) är kanske inte känd bland gemene man, men han betraktas som en av modernismens pionjärer.
Han föddes i Ukraina och hamnade som så många andra unga konstnärer i Paris vid 1900-talets början, och senare i Berlin. Större delen av sitt liv bodde han i USA, bland annat många år i Woodstock som senare har blivit känt för en viss festival.
Det är också i det stora landet i Väst som utställningen ”Archipenko: a modern legacy” har producerats.
– Tack vare kontakter har vi fått över den till Europa och det är vi väldigt glada över, säger Annelie Tuveros, museichef på Mjellby.
På utställningen får vi följa Archipenkos liv och verk i kronologisk ordning, en vandring bland upp emot 50 skulpturer och även skisser och teckningar.
– Han ville bryta upp gränserna mellan skulptur och måleri, säger Annelie.
Den ukrainske konstnären verkade överhuvudtaget i en brytningstid inom konsten, och han var en av dem som gick i första ledet.
– Han var på sätt och vis traditionell, speciellt i början, men även experimentell. Konsten under modernismen behövde inte längre vara avbildande, den kunde lika gärna till exempel gestalta en känsla.
Archipenko var även kronisk nyfiken när det gällde att prova olika former och materiel, och många av verken på Mjellby skildrar rörelse.
– Han älskade dans och det kan man se tydligt, säger Annelie.
Förutom den egna konsten var Archipenko verksam som lärare, vilket vi kan se i ett speciellt rum på Mjellby.
Där får vi lära känna några av hans elever, bland andra Franciska Clausen (vars verk tidigare har ställts ut på Mjellby) och Halmstads egen Axel Olson.
Bägge tittar in i kameran på ett ”klassfoto” från Berlin och på Axel Olsons bild ”Dynamisk figur”, en kvinnokropp, kan man se en tydlig påverkan från den unge konstnärens lärare.
– Bilden har utvecklats från en av Archipenkos skulpturer, som vi har i början av vår utställning, säger Annelie Tuveros.
”Archipenko: a modern legacy” visas till och med 17 september.
