Ljusets skildrare hyllas

Här blandas tidiga alster med en rad oljemålningar från senare år. Allt från det stilleben som tillkom 1945 under tiden på Otte Skölds målarskola, via målningar som ”Skymning, spansk stad” (1960) eller ”Morgondis, Kreta” (1973) till ”Långvården” (1974) till senare års engagerade bilder eller sviten ”Tystnaden”. Hans verk finns i dag representerade på såväl Nationalmuseum och Moderna museet som flera andra institutioner.

Redan i de tidigare målningarna närmar sig Olle Agnell sitt lyhörda skildrande av det bärande ljuset och sin karaktäristiska gråton. Vi kan tidigt ana ljusets kropp, även om dagern gärna är högre och färgtonerna ljusare. Med livet som pågår kan vi följa hur motiven engagerar, dramatiserar eller poetiskt betraktar, från det dunkla till det uppburna.

Ljuskällan är knapp in­ifrån dunkla valv i serien målningar under namnet ”Tystnaden”, där Karon väntar och själva livet ställs på ände. Varmt bär det mystiska ljuset och visar ändå på en väg framåt.

Så finns en ”Sommarmorgon” där diset lättar över åkern i morgonrodnaden och sprider njutningen av en ny dag. I den stora målningen ”Apokalyps” ställs vi kraftfullt inför starkt engagemang i någon av världens realiteter, när människor flyr undan rasande hus, eld och mörker. Livet som pågår och drabbar med sin framfart både i små och stora perspektiv.

Utblickarna varierar och det finns plats även för en serie med nöjda, glada grisar, där ”Livsnjutaren” pöser av godmodig förnöjsamhet.

Som alltid i Olle Agnells målningar är det slående hur ljuset har sin egen bärighet, som en knapp källa från bildens inre till en stämning över landskap. Han är en mästare på att skildra dess rika variation.

Att se denna tillbakablickande utställning är som en resa genom ljusets mysterier lika mycket som en resa genom liv och engagemang.

Fotnot. 15/9 möter Olle Agnell sin publik på galleriet i ett samtal om verken.

c Hans verk finns i dag representerade på såväl National­museum och Moderna museet som flera andra institutioner.

Ingrid Larsson