Djärva experiment. Edvin Öhrström jobbade vid flera småländska glasbruk och testade vad han kunde göra med materielet. I bakgrunden syns en modell till hans mest kända verk: glaspelaren på Sergels torg.
Djärva experiment. Edvin Öhrström jobbade vid flera småländska glasbruk och testade vad han kunde göra med materielet. I bakgrunden syns en modell till hans mest kända verk: glaspelaren på Sergels torg.

Edvin Öhrströms storverk belyses på utställning

Edvin Öhrström skapade ett av Sveriges mest sedda verk: glaspelaren på Segels torg. På söndag har Hallands konstmuseum vernissage på en utställning med fokus på skulpturen.

ANNONS
|

Jag ser den direkt jag kommer upp på museets översta våning, en modell av glasskulpturen på Sergels torg. Men vänta... den ser inte helt korrekt ut.

– Nej, men tanken är att besökarna ska associera till den skulpturen, säger museichefen Magnus Jensner.

Det är han som visar oss runt på "Regnbågsfärgernas segertåg", en utställning om Edvin Öhrström (1906–1994), som växte upp i Halmstad (hans skulptur "Kungamötet" tronar på Stora torg).

På museet visas bland annat porträtt i terracotta och gips, och konstnärens experiment med glas.

– Han testade vad man kunde göra med materielet och sågs som en pionjär i världen, säger Magnus.

ANNONS

Den största salen på utställningen ägnas åt Edvin Öhrströms storverk: "Kristall – vertikal accent i glas och stål". Så lyder den exakta – och föga upphetsande – titeln på den glasskulptur som sedan 1974 står på Sergels torg i Stockholm. En 37,5 meter hög pelare.

– Den väger 130 ton och har 88 000 glasprismor, säger Magnus och upprepar:

– 88 000!

I salen finns skisser och modeller, bland annat ett foto där Edvin Öhrström har byggt en sju meter hög modell hemma i trädgården i Saltsjöbaden.

– Den riktiga skulpturen testades för att tåla dubbel stormstyrka, säger Magnus.

Det har förvisso även stormat kring verket. När det invigdes 1974 bodde jag i Stockholm och tillhörde alternativrörelsen, och vi betraktade skulpturen som en pompös symbol för pampvälde . Många såg den som en fallos, ett tecken på manlig makt.

– Ja, fast Edvin Öhrström ville skapa den som en humanistisk motvikt mot all betong på platsen, säger Magnus som dock kan berätta om hårda debatter bland konstkännare.

– Några kritiserade glaspelaren, andra gick till försvar.

Konstnären hade tänkt sig att "Kristall – vertikal accent i glas och stål" skulle lysas upp inifrån, men det tog 19 år innan det blev av.

ANNONS

– Det måste ha varit jobbigt för honom att vänta på ljuset, säger Magnus.

Först 1993, ett år innan Edvin Öhrström avled, installerades starka halogenlampor och sedan dess lyser glaspelaren – som en fyr i Stockholmsnatten.

Fotnot. "Regnbågsfärgernas segertåg" invigs på söndagav museichef Magnus Jensner och konstvetaren Hugo Palmsköld.

ANNONS