Övning. Mymmel Blomberg ledde haikudiktningen i Bua bibliotek, där de åtta deltagarna bland annat övade på formen med tre rader på fem, sju och fem stavelser genom att dra och kombinera enskilda strofer ur olika lådor.
Övning. Mymmel Blomberg ledde haikudiktningen i Bua bibliotek, där de åtta deltagarna bland annat övade på formen med tre rader på fem, sju och fem stavelser genom att dra och kombinera enskilda strofer ur olika lådor.

Haikudikter växte fram i biblioteket

På kurs i Bua. Haikudikter med Mymmel. En spännande utmaning!

ANNONS
|

–Vad vet ni om haikudikter?

Så lyder Halmstadförfattaren Mymmel Blombergs första fråga under workshopen i Bua bibliotek.

Flera i gruppen har rutin från en längre skrivarkurs, medan någon är en nyfiken nybörjare. Jag själv hade en kort flört med den västerländska haikuformen för några år sedan, men vet bara att det brukar vara en treradig dikt med i ordning fem, sju och fem stavelser.

–Det räcker gott som en början. Sedan är det vanligt med årstidangivelser och bra med en överraskande vändning eller sammanfattning på slutet, fortsätter Mymmel.

I början får vi spåna tillsammans och sedan öva genom att dra och kombinera enskilda strofer ur olika lådor. Två rader av mästaren Tomas Tranströmer återkommer och fastnar: ”Spända i köldens rike” och ”Dödens blåa berg”.

ANNONS

–Blir man lite skrämd av poesi kan formen bli en trygghet, som man håller sig till innan man släpper loss och utvecklar en friare diktning. En annan anledning till att haiku är en bra ingång till lyriken är att man tvingas bort från den vanliga rytmen och rimmen, förklarar Mymmel, som har testat haikudiktning från åtta år och uppåt.

Vårt nästa steg är att inspireras av bilder. Alltså ytterligare en begränsning, som ska förhindra att man låser sig för att allt är tillåtet.

Jag väljer först en tecknad bild av ett gammalt par:

Handen som stöttar

65 år tillsammans

En klapp av kärlek

Lite mesig kanske? Nästa bild föreställer två afrikanska kvinnor:

Mamma och dotter

Fårad livserfarenhet

ANNONS

En vädjan om fred

Snällt igen. Jag försöker bli vassare och drar till med:

Himmelskt fin musik

på djävulens instrument

En svart violin

Torsdagens glada workshop ingår i Hela Halland läser, projektet som Hallandsposten driver ihop med bland annat länets bibliotek.

Efter två timmar har i alla fall jag fått blodad tand. Haikuns inneboende begränsningar blir en lockande utmaning som inte går att motstå och jag inser att en artikel om den japanska diktformen bara måste inledas med just en haiku.

Och som avslutning bör jag väl försöka förklara vad jag har lärt mig, genom att på nytt använda tre rader och 17 stavelser:

ANNONS

Vad är en haiku?

Kort dikt med fem, sju, fem ljud.

Tillsätt fantasi.

Tack för sällskapet och bra jobbat säger jag med glädje till medpoeterna Tina Johansson (Stråvalla), Benny Windelskär (Tångaberg), Kerstin Grundberg (Väröbacka), Marianne Dolk Sundborg (Stråvalla), Sten Holfelt (Halmstad), Maj-Lis Berntsson L. (Väröbacka) och Sven-Olof Johansson (Halmstad).

ANNONS