När syskonens pappa dör får de hela vingårdens öde i sina händer. Pressbild.
När syskonens pappa dör får de hela vingårdens öde i sina händer. Pressbild.

Filmrecension: Vår vingård i Bourgogne

I Bourgogne verkar det härligt att leva, bruka jorden och dricka vin. Det här vackra familjedramat har precis lagom syra och sötma för att slinka ner med lätthet.

ANNONS
|

Doftminnen är starka grejer. Tre små barn får göra blindtest på mango, päron och vanilj som deras pappa ger dem i tur och ordning. Något år senare får de smaka vin och förklara vad de upplever med tungan och näsan. Systern Juliette är skarpast och i en flashback som får det att vattnas i munnen förklarar en glad pappa i sin krafts dagar att de alla tre kommer att bli prima vinodlare.

I inledningen till den här filmen är samme pappa på väg att dö, de tre barnen har blivit vuxna och äldste brodern Jean har precis återkommit efter att ha rest jorden runt i tio år med mycket skral kontaktförmåga. Som vuxna vill de tre syskonen olika saker men när sorg och arvskatt ställer saker på sin spets får de chansen att fundera över vad som egentligen är viktigt.

ANNONS

"Vår vingård i Bourgogne" är en mycket rättvisande titel. Här får man precis vad man kan förvänta sig: Frossande i franskt lantliv med vackra människor, fantastiska omgivningar och stort fokus på vikten av gediget hantverk. Det plockas, trampas – och dricks – en hel del kvalitetsvin. Den franska titeln är ungefär "det som länkar oss samman" och det är inte heller så tokigt som innehållsdeklaration. För det är familjband, som knutits starka under flera generationers hårda arbete vid vinrankorna, som det i grunden handlar om.

Filmen är onödigt lång och borde ha klippts med samma stränghet som en vinranka i skördetid. Men trots lite onödig yvighet känns sykonens sorg över sin far äkta, vilket ger lite nödvändig tyngd och förlåter ett och annat vinglas i motljus för mycket.

Dessutom är det mysigt att följa vingården genom säsongerna och man blir faktiskt märkligt engagerad i vinskördens öde. Ska Juliettes djärva chansningar, som inte ligger i linje med hur pappan alltid gjorde, löna sig eller inte?

Kan man bara stå ut med en onödig berättarröst samt en del gravallvarliga repliker av typen "Kärlek är som vin, den behöver tid" så är detta en fin historia om livet, familjen, kärleken och döden som slinker ned med lätthet och lämnar en trevlig eftersmak.

ANNONS
TT

Fakta: Vår vingård i Bourgogne

Originaltitel: Ce qui nous lie

Genre: Drama

Premiär: 22 september 2017

I rollerna: Pio Marmaï, Ana Girardot, François Civil med flera

Regi: Cédric Klapisch

Speltid: 1 timme 53 minuter

Censur: Barntillåten

Betyg: + + +

ANNONS