Vi är inne i the silly season eller snarare den galna epoken, med ständigt direktsända galor: Idrott, P3 Guld... ofta trötta tillställningar, sega som tuggummin.
Undantaget är Guldbaggefesten och det beror till stor del på Petra Mede som – till skillnad från många komiker – faktiskt är rolig. Jätterolig.
Jag skrattade sensationellt många gånger under de första tio minuterna av gårdagskvällens gala, som hon inledde med att säga ”här står jag som en kvinnlig Oscarsstatyett, jag undrar vem som går hem med mig i kväll?”.
Hon höll förstås inte samma höga nivå hela kvällen, men det finns något ledigt och obesvärat över hela hennes attittyd – i motsats till många av pristagarna med sina evighetslånga, namnrabblande tacktal. Precis som vanligt.
Jag måste dock nämna hedersbaggevinnaren Katinka Faragó, vars tal gjorde mig djupt rörd. Hon har varit i branschen sedan mitten av 1900-talet och har faktiskt en del att berätta.
Hon och den 104-åriga bloggaren Dagny var två av höjdpunkterna vid en gala som ändå glänste som guld, tack vare Petra Mede.
Tyvärr fungerar hon inte lika bra i ”Dolly”, filmprogrammet som hon leder tillsammans med Fredrik Sahlin på onsdagarna sedan några veckor tillbaka. Visst är Petra Mede rolig här också, men det blir för mycket trams.
Det är märkligt att SVT aldrig får till det när det gäller film, men däremot med böcker. Sedan flera år finns ”Babel” på söndagarna, som förvisso är ojämnt men ofta hittar balansen mellan tunga ämnen och en lättsam ton.
Men filmen har sällan kommit till sin rätt. Länge fanns ”Filmkrönikan” som alltid blev utskälld och provades i alla tänkbara skepnader med ständigt nya, ”hippa” programledare – men det blev aldrig bra.
Därför känns det trist att sitta och sura framför ”Dolly” som på papperet ser bra ut med Fredrik Sahlin, SVT:s största stjärna på filmhimlen.
Men han hinner knappt säga något utan att Petra Mede bryter av med en lustighet. Det gällde inte minst i förra veckan när ”Dolly” gästades av Hannes Holm, regissören bakom ”En man som heter Ove”, som alla gillar.
Några av Hannes Holms tidigare filmer har däremot blivit rejält sågad av recensenter och regissören har givit igen, i några svavelosande inlägg.
Detta hade han gärna fått utveckla i lugn och ro i ”Dolly”, och visst pratade de om det – men ack så kort.
Nej, Mede-Sahlin får inga guldbaggar i år, men däremot en ny chans redan i morgon kväll. Jag ger aldrig upp när det gäller film i tv. Det måste gå. Det är faktiskt hemmaplan, det handlar om rörliga bilder.
