–Jag blev tagen av att de var så förälskade.
Birgitta Bergin sitter i ett lunchsorligt kafé i Göteborg med en tom tekopp framför sig.
Hon har åkt in till stan från huset på Rörtången utanför Kungälv där familjen haft sommarhus sedan 30-talet, men solbrännan avslöjar närheten till ett varmare klimat: hemmabasen i Marbella står just nu tom.
En artikel i tidningen om ett par i 90-årsåldern som hittat kärleken och gift sig, blev första fröet till senaste romanen Som ett brev på posten, som kom lite tidigare i våras.
–Jag bad om att få träffa paret och de berättade sin historia för mig. Deras förälskelse var så spännande. Det är sällan man beskrivit den åldersgruppen tycker jag, äldre människor skrivs ofta om på ett mer putslustigt och käckt sätt. Jag ville sätta de äldre på kartan, lite för att säga att det inte är kört bara för att man är gammal, säger hon.
Huvudpersonerna i Som ett brev på posten, inspirerade av paret som Birgitta träffat, blev Elsa och Thore, båda 81 år. De möts över ett parti bridge hos en gemensam bekant i Göteborg där de bor, fortsätter med en dejt på operan och far iväg till Amsterdam på pensionärsresa vars fastlagda program de smiter iväg från för egna utflykter. Därmed har det sagt klick tillräckligt många gånger för att de ska våga och vilja satsa på varandra. Deras respektive familjer, anar man tidigt, kommer ha en del att säga om deras val. Allt eskalerar under en gemensam helg där bara Thore och Elsa står riktigt stadigt med fötterna på jorden.
Förutom bokens huvudtema, skriver du om familjemedlemmars reaktioner när någon kommer ut som homosexuell, en man som bedrar, alkoholmissbruk och spelmissbruk. Är det ämnen som intresserar dig särskilt eller använder du dem lite för att spetsa till berättelsen?
–Både och. Det är aktuella ämnen som också jag tycker om att diskutera, men mest handlar det om att jag vill spetsa till det i boken, det ska finnas något som är lite extra.
Just detta är en av tjusningarna med genren hon skriver i, säger Birgitta Bergin. Att hitta detaljerna som skapar igenkänning och gärna dra det lite åt det extravaganta.
–Jag vill skriva böcker som är snabba, inte för djupa och det ska hända mycket. Jag gillar relationer, att diskutera dem och att skriva om dem.
Samma sak gäller för Birgitta Bergin själv, hon beskriver sig själv som en ganska orolig själ som vill att det ska hända saker, hon vill vidare till nya miljöer och nya människor. Den här drivkraften har bland annat lett till att hon bott utomlands i många år. Hon och familjen tillbringade drygt 13 år i Bryssel.
–Det var fantastiska år. Bryssel är en mångkulturell stad, allt finns där. Man växer som person om man lämnar det trygga Sverige. För barnen, som är vuxna nu, var det också bra att vistas i nya miljöer tidigt i livet.
Efter Bryssel fanns längtan efter ett varmare land och hon och maken fann sig tillrätta i Marbella, där de bott drygt fem år.
Drivkraften har också lett henne in på skrivandet, även om vägen till att bli författare inte varit spikrak. Birgitta Bergin har jobbat med text på olika sätt i sitt yrkesliv, som marknadsförare bland annat, men författare var inget hon tänkte sig. Men så för några år sedan hittade hon en hög med brev hon skrivit hem som 16-årig utbytesstudent.
–Där stod det plötsligt att ”nu vet jag att jag ska bli författare”. Det hade jag förträngt.
Steget att skriva en ”hel bok” tog hon nästan utan att ha insett det själv.
–Jag började skriva lite lätt på ett manus, för mig själv. Det var mitt hemliga projekt, jag tänkte att jag får väl se vad det blir. Och det blev roligare och roligare. Inte ens min familj visste om det. Plötsligt hade jag massor av text och då tänkte jag, kanske det kan bli en bok. Jag printade tio exemplar och tog med mig till min nätverksträff med kvinnliga entreprenörer, bad dem läsa och komma med synpunkter. ”Gå vidare”, sa allihop.
Hon skrattar lite vid minnet. Det har hänt ganska mycket med hennes skrivande sedan hennes första bok, Tre veckor, och den första boken i serien om fastighetsanalytikern Anna Holm från Kungälv, Ett oemotståndligt förslag.
Det har också hänt mycket med henne.
–Jag gjorde det inte så medvetet första gången, det var mer med en axelryckning. Nu skriver jag på ett helt annat sätt, med andra krav. Mitt språk har också vuxit. Jag var helt uppe i mig själv med den första boken, helt egofixerad. Jag tror jag ringde min förläggare varje dag, frågade hur det gick med allt. Jag insåg inte hur svårt det kunde vara att nå ut, jag var ganska mycket ute och cyklade, haha.
Just nu har Birgitta Bergin fullt upp med redigeringen av tredje och sista boken om Anna Holm, Ett oemotståndligt begär.
–Det har varit den svåraste boken hittills för mig att skriva. Jag hade ett synopsis, men det blev inte bra. Jag funderade och ändrade, det blev en annan typ av bok. Nu knyter jag ihop säcken. Annas liv har varit struligt, jag hoppas att folk tycker att hon växer och att hon får saker på plats.
Därefter är det dags för en uppföljare på Som ett brev på posten, med fokus på Thore och Elsas lite struliga familjer.
Du som är en sådan rastlös person, vad gör du om tio år tror du?
–Jag kommer att fortsätta skriva. Det tror att jag att jag gör tills jag lägger mig ner och dör. Det är en enorm tillfredsställelse att folk läser det man skriver. Att hitta på historier är det roligaste jag vet, det har det alltid varit. Just nu har jag fem idéer som ligger och gror.
Fakta: Birgitta Bergin
Född: i Kungälv.
Bor i: Marbella och på Rörtången utanför Kungälv.
Familj: Man, två vuxna barn och en hund.
Utgivning: Tre veckor 2012, Fångad i Marbella 2013, Ett oemotståndligt förslag 2014, En oemotståndlig affär 2015, Som ett brev på posten 2016. I september kommer Ett oemotståndligt begär.
Läser helst: Drama, feelgood.
Lyssnar på: Allt inom populär- musik, gammalt och nytt, stjäl gärna spellistor från sönerna!
