Anders Ekborg blandar stillhet och styrka

ANNONS
|

Det regnar över Sverige och de elaka plusgraderna invaderar december. Men inomhus, i sångtexterna vid julgalorna, faller snön – vit och vacker.

Så ock när Anders Ekborg kommer till stan med tre musiker. Det handlar om "En stilla jul" och nog är det lågmält och nyanserat, med spröda toner från keyboard, akustisk gitarr och cello.

Den multibegåvade sångaren och skådespelaren sjunger också mjukt, och växlar till enastående mäktigt och kraftfullt när det behövs.

Han bjuder de 300 åhörarna på klassiska julsånger men har även den goda smaken att servera sånger av senare datum.

Bee Gees stråkballad "First of May" och 60-talssatirikern Tom Lehrers halsbrytande, psykopatdrama "En irländsk julballad" är två höjdare före paus. Men den absoluta toppen når Anders Ekborg i en lika dramatisk som smärtsam tolkning av Jesu lidande, ur "Jesus Christ Superstar".

ANNONS

Den andra akten är allmänt lite lojare, med en lång högläsning ur Viktor Rydbergs "Tomten" och ett potpurri på Stevie Wonder-sånger.

Men Anders Ekborgs nya singel "Nysnö" – ytterligare en snöhyllning – lovar gott, med känsligt spel från cellisten Kristin Malmborg.

Gitarristen Bengt Magnusson får ett solonummer, en virtuos fantasi om ett musikaliskt möte mellan Andrés Segovia och Lasse Dahlquist, medan vi får höra alldeles för lite av pianisten Stefan Nilsson.

Det går dock inte att klaga på generositeten hos "En stilla jul", som avslutas med givna publiknummer som "O helga natt" och "Strålande jul".

Utanför teatern möter vi mörker och strålande gatlyktor. Men ingen snö.

ANNONS