Orden i huvudrollen på teaterscenen

En grym sekt, glesbygd noir, alternativa livsvägar  och ett par i brott. Det var några teman vid En kväll för boken på Halmstads teater på torsdagen

ANNONS
|

Traditionen bjuder att det kommer författare från olika håll till Halmstad i början av november och så blev det även i år, trots att snökaoset i Stockholm höll på att sätta krokben för flera av dem.

Torsdagskvällen började dock lokalt med Mariette Lindstein från Halmstad som skrivit två böcker om en fiktiv sekt, på den lika fiktiva Dimön.

Hon vet vad hon talar och skriver om. Mariette tillbringade drygt 20 år i Scientologkyrkan innan hon lyckades rymma 2004, och hon berättade övertygande om hur det kan gå till när man fastnar i en sekt.

Hennes minnen ligger till grund för romanerna och det kommer snart en tredje del som ska handla om barnen – de som får leva i en sekt utan att kunna välja.

ANNONS

Nästa författare, Hans Gunnarsson, pratade också om människor som sitter fast, låsta i en relation i den svenska glesbygden. Ett ödesdrama.

Det handlade om hans roman "Rum för resande" och han läste ett skakande avsnitt där huvudpersonen, en kvinna, hittar ett fotoalbum där hennes son har stuckit ut ögonen på sin mamma, på varenda bild.

Kvällens tredje person på scenen skulle egentligen ha varit Karolina Ramqvist, men hon hade blivit sjuk. I stället hade PeKå Englund hoppat in med kort varsel och han inledde med att säga:

- Jag vet att ni har längtat efter någon annan.

Denne eventuella längtan försvann dock snabbt när författaren började berätta om sin svindlande och dråpliga väg till debutromanen: historien hade plötsligt kommit till honom när han körde bil och hörde Maria Callas sjunga "Carmen".

Resultatet har blivit "Född på en söndag" och senare årets bok, relationsdramat "Några rader till Svartåns finaste krokodil". PeKå Englund rev ner många skrattsalvor med sin anekdoter, med många stickspår, kring sitt skrivandet och liv – bland annat om hur han hade "bott i smyg på ett äldreboende".

Efter pausen delades Hallandspostens kulturstipendium ut, en alltid lika trevlig stund.

Så var det också i år när mottagarna äntrade scenen. Först ut var författaren Sara Beischer, som är uppväxt i Varberg men efter tio år i Halmstad känner sig riktigt hemma i stan. "Till och med dialekten är fin".

ANNONS

Den andra pristagaren Nya Halmstadrevyn, representerade av Carina Nyberg och Martin Tärnberg, hade vissa problem med tacktalet. Först råkade de likt kungen säga "Kära Örebroare" och sedan fick de upp Bob Dylans Nobeltal ur kavajfickan. En total tystnad.

"En kväll för boken" kan kanske bli till en sketch vid 2017 års Halmstadrevy, som har premiär 28 januari.

Kvällens fjärde skriftställare var Kristian Lundberg som berättade om ett brev som spelar stor roll i romanen "Dagar bland skuggor, träd och vatten".

Brevet innehöll fotografier av honom i ettårsåldern – "de första bilder jag har sett på mig själv som barn" – och på en sjuksköterska. Hon skrev att hon hade varit nära att adoptera Kristian, men av någon anledning hade det inte blivit av.

Det var en berättelse som skakade om författaren som kunde ha fått ett helt annat liv. Hans tankar gick även till sjuksköterskan.

– Hon hade en plan men allt togs ifrån henne.

Kvällen avslutades med storsäljaren Lars Kepler alias Alexandra och Alexander Ahndoril, som presenterade sin nya kriminalroman "Kaninjägaren".

Paret berättade dock mer allmänt om sitt författande, i en spontan men ändå perfekt vältajmad dialog. Replikerna blev länkar i en och samma kedja, precis som i böckerna

ANNONS

De berättade om hur idén att skriva tillsammans hade fötts i parets sommarstuga i Morup, men att det också var där som deras pseudonym hade avslöjats av några reportrar från Aftonbladet.

De hade närmat sig stugan, mitt i natten med små ficklampor – som i en thriller – och väst: "Erkänn att ni är Lars Kepler".

– Det var lite synd, men ändå ganska bra, sa Alexander Ahndoril och tillade:

– Tack vare att bli blev avslöjade kan vi komma hit och träffa er.

ANNONS